Arkiv för april, 2013

En ny recension av En mänsklighet i mänskligheten

Från Dagbladet, under samlingsrubriken Nytt i bokhyllan, 23/4 2013

En mänsklighet i mänskligheten

Staffan Skott

Norstedts

Författaren Staffan Skott kallar sin bok om det judiska folket för ett reportage. Han noterar, att den judiska befolkningen, som består till cirka 14 miljoner, tidigt upptäckte vikten av lärdom. Utbildning har varit och är viktigt. Genom denna respekt för lärdom, som varit mer utpräglat hos judar än hos många andra, så har det judiska folket skaffat sig en bildning som lett enskilda individer till stor framgång i olika branscher.

Inom film, ekonomi, vetenskap, musik, litteratur och politik hittar man många framstående människor vilka är judar.

Skott har en kåserande stil i sin berättelse om det judiska folkets historia. Han har goda kunskaper och en god vilja att förklara och beskriva. Det är ett stort ämne och säkerligen finns det kritiker bland det judiska folket som tycker, att han är ­ytlig.

Men för den som är okunnig om det judiska folkets historia, eller de som vill lära mer, så är boken en god källa till upplysning. Skott rör sig över alla fält, kulturen, politiken, antisemitism, konflikten med Palestina, främlingsfientlighet, religiösa grupperingar och så vidare.

Lars Jonsson

6 kommentarer

Recension 16/4 2013

Västervikstidningen
Spännande reportage om det judiska folket
Av Bengt Faleij. Publicerad 2013-04-16 21:08
Ny bok

Staffan Skott

En mänsklighet i mänskligheten

Norstedts

En några år gammal undersökning bland svenska ungdomar visar att inställningen till judar har förändrats, försämrats i vårt land. En av fem gymnasieelever har en negativ attityd. Antisemitismen sprider sig. I Malmö vågar snart inte människor med judisk bakgrund längre bo kvar. Det är en skrämmande bild av Sverige 2013 – knappt 70 år sedan koncentrationslägren befriades i ett söndertrasat Europa.

Staffan Skott ger oss i den här boken en snabblektion i judisk historia. Han tar oss med på en resa, som började för 4 000 år sedan och slutar i våra dagar. Det är både underhållande och gripande.

Det är en berättelse om en liten grupp människor, kanske 14–15 miljoner, spridda över hela världen, som har och har haft ett märkligt stort inflytande över mänsklighetens utveckling på många områden. Skott visar på område efter område hur judar har lyckats när de fått samma möjligheter som andra befolkningsgrupper, inom konst, litteratur och vetenskap, till exempel.

Han skriver underhållande och med lätt hand, man kan se hans litterära vedermödor som ett försvarstal för den judiska nationen och den judiska befolkningen, om man så vill. Han döljer inte för läsarna var han har sina sympatier och den beundran han hyser för Israels folk.

Han brukar ofta angripas hårt från vänsterhåll när han påpekar hur Israel och judar anklagas för det ena övergreppet efter det andra, samtidigt som den förenade vänstern tiger med vad som händer i andra delar av arabvärlden.

Men den här boken ska nog inte främst ses som ett debattinlägg i den infekterade Mellanösternfrågan, snarare som ett reportage om judiskt liv genom historien.

, ,

10 kommentarer

uppiggande arg recension av min senaste bok i Östra Småland (Östran)

Min kommentar: det är flera sakfel – jag har aldrig varit korrespondent i Moskva, de personer som till min förvåning sa ”Usch” inför anblicken av judar utanför en judisk gudstjänstlokal gjorde det inte i Malmö, och så vidare.
Men jag blev som sagt var uppiggad! Skribenten är en sextiofemårig präst i Svensak kyrkan och en frmaträdande peron i högkyrkligheten. Tack, Dag!

Nyheterna 2013-04-16 Sida: 11 – Sektion: General – Del: 2

Författare: DAG SANDAHL

Staffan Skott, närmast legendarisk DN-korrespondent i Moskva, började intressera sig för judendomen efter Gorbatjovs perestrojka, där en våg av antisemitism vällde fram under den nya friheten.

Det var på många sätt överraskande och ändå inte. I skumrasket kunde en hel del folklig antisemitism dölja sig och förfalskningen Sions Vises Protokoll hade satts ihop av tsarens hemliga polis.

Nu gör Staffan Skott ett reportage om det judiska folket med gott om fakta om språk och historia och med statistik. Han beskriver ett folk med ett väldigt inflytande. Problemet som stör mig, är att hans iver att göra upp med den kristendom Skott mötte i den svenska skolundervisningen, gör det svårt för honom att sakligt beskriva judendomens betydelse. Att man utan vidare kan ifrågasätta om Jesus alls funnits, det räknar jag till besvärande obildning.

Att författaren inte bryr sig om att styra på djupet för att förstå vad till exempel juden Paulus gjorde genom sin mission som kristen, är en saklig brist. Då blir det obegripligt att se kristendomens djupa samhörighet med judendomen. Samma skrifter i det vi kallar Gamla testamentet och samma bönbok för daglig bön; Psaltaren. Sambandet judendom – kristendom och sambandet mellan löften och uppfyllelse hade varit värt ett större allvar.

Staffan Skott roar sig med att presentera sin brist på vördnad för den kristna tron samtidigt som han har en helt annan hållning till judendomen. Hade han varit lika nyfiken på allt – eller struntat i slängarna mot kristendomen, hade han skrivit en klart bättre bok. Fanns det ingen förlagsredaktör som insåg det?

Något överraskad blev jag faktiskt att den nazistiska Förintelsen (the Holocaust) inte fick större utrymme.

Skrämmande är ett perspektiv Skott återvänder till, nämligen hur en antisemitism som delas av muslimer från Mellanöstern kan samspela med det fina folk som säger ”usch” när de ser svartklädda judar på en stormarknad i Malmö.

Det fanns mycket under ytan i Sovjetunionen.

Vad finns under ytan i Sverige?

bok

EN MäNSKLIGHET I MäNSKLIGHETEN

, ,

8 kommentarer

Österbottens tidning den 13 april 2013

Judendomen i ett nötskal
En lindrig uppstramning av texten hade prytt Staffan Skotts insiktsfulla reportagebok
Litteratur
En mänsklighet i mänskligheten. Ett reportage om det judiska folket. Norstedts 2013. 384 s.
Antisemitismen försvann ingenstans i och med att världen gjorde upp med Förintelsen.
De antisemitiska strömningarna lever starka, inte bara i arabvärlden utan också på betydligt närmare håll. I Ungern är stämningarna ytterst hotfulla, i Malmö utsätts judar och stadens synagoga för våld, glåpord och skadegörelse.
En man från Karleby misstänks för hets mot folkgrupp för skriverier om judar på en webbplats och i gratistidningen Magneetti ingick nyligen en märklig artikel där man utmålar en värld som styrs av en sionistisk elit. Samma man som skrivit artikeln i Magneetti sammankopplas med en webbplats där man med svepande formuleringar och märkliga argument spinner vidare på tanken om den judiska världskonspirationen och bland annat hävdar att judarna egentligen inte är judar av börd utan khazarer, vilket man hävdar att judarna gjort allt för att dölja.
Den tesen hävdas också av svenska Radio Islam.
Det är helt riktigt att många av dagens judar långt tillbaka i tiden kan spåra sina rötter hos de turkiska khazarerna.
Att detta skulle vara något man försöker dölja är rent nys. Att det skulle vara något märkligt är svårt att begripa. Den historiska etniciteten är bara en del av ett folks och en kulturs identitet.
Den som vill ha en snabblektion i det judiska folkets historia, bakgrund, sedvänjor, tro och kultur och om staten Israel av i dag har mycket att hämta i Staffan Skotts färska bok ”En mänsklighet i mänskligheten”.
Skott kallar boken ett reportage, och det är en hyfsad genrebestämning på denna utförliga men rapsodiska, mångförgrenade och stundom väl lättsamt hållna betraktelse.
Staffan Skott (f. 1943) är författare och översättare specialiserad på rysk litteratur och dramatik, Sovjetunionen och Ryssland och har bland annat översatt Tjechovs helaftonspjäser till svenska.
Nu vänder Skott blicken mot Israel och judarna. Det landet har han betydligt större förståelse än för än det fallna Sovjetimperiet.
Skott skriver som den borne reporter han är en flytande journalistprosa som är lätt att ta till sig, ibland så lätt och kåserande att man önskar kan kunde hålla tillbaka sitt lite raljerande tilltal. Det blir några ”kära läsare” för mycket.
Skakar man av sig sin lindriga irritation över detta har man som läsare mycket att hämta. Skott tycks besitta djupa kunskaper i ämnet och hänvisar till en diger litteratur.
Skott bearbetar med stor flit våra fördomar och missuppfattningar om judar och judendom. Javisst, också den mest vidsynta person som med avsky tar avstånd från antisemitism och förföljelser bär med sig fördomar och ren okunskap. Få, om någon, befolkningsgrupp omges av så många klichéer.
Som för många andra folkgrupper präglas vår bild av juden av de extrema exemplen; de ultraortodoxa, de mest traditionsbundna, de vars yttre skepnad skiljer sig mest från det ”normala”.
Jo, visst finns de här grupperna, säger Skott. De utgör dock en liten minoritet av det judiska folket men är de som drar till sig den mediala uppmärksamheten. Den judiske mannen i svart hatt och flätade polisonger gör sig bra i bild. Beskrivningarna av den ultraortodoxa familjens vånda att alltid serveras strikt koshermat blir en bra journalistisk berättelse.
Men de bilderna och berättelserna är giltiga för bare en liten minoritet av judarna, denna ”mänsklighet inom mänskligheten” som Skott resonerar om och som han tagit som titel för sin bok.
Skott ägnar ett långt kapitel åt frågorna ”Vad är en jude? Vem är en jude?” utan att jag är alldeles säker på att ha fått svaret – men så garderar han sig också med ett bra kapitelmotto: ”Ingen vet vad en jude är, men alla vet vem som är en jude”.
Också här skrotar Skotte myter – som den som också jag levt med att judenheten går i arv på mödernet. Jo, i princip, men det är långt ifrån alla som håller fast vid den regeln. Ändå karikatyrernas stora kroknäsa? Stämmer inte heller med verkligheten, och det finns såväl blonda blåögda som svarta judar.
Skotte förklarar utförligt judiska helger och festtraditioner, sedvänjor och turer kring kosherreglerna.
För den troende judens del förkastar han de rationella förklaringar kring hygien som anförts och slår fast den enkla sanningen att reglerna följs för att de är slagits fast i bibeln.
Skott avstår respektfullt att polemisera mot bokstavstron trots att han själv deklarerar sig som ateist och raljerar med myterna och de litterära berättelserna i bibeln.
Det är också i förlängningen av det resonemanget jag har lite svårt att smälta Skotts slutsats även om jag hänger med i resonemanget. Skott ägnar ett analytiskt kapitel om sedvänjan med kringskärelse och redogör också för diskussionen kring både medicinska konsekvenser och att det kirurgiska ingreppet utförs på försvarslösa spädbarn – ändå finner han att ett förbud mot omskärelse skulle vara ”lagfäst antisemitism, på grund av omskärelsens centrala betydelse i judisk tro”.
Jag hänger med i resonemanget, men antisemitism? All kritik av det judiska och Israel kan användas i antisemitiskt syfte, men man kan inte vifta bort kritiken bara för att den också missbrukas.
Man kan inte diskutera judenheten utan att tala om förföljelserna och deras extrema utlöpare, Förintelsen.
Skott ger en kuslig historisk exposé över judeförföljelsernas historia och visar med önskvärd tydlighet att antisemitismen inte var någon tysk 1900-talsuppfinning.
”En mänsklighet i mänskligheten” är en komprimerad och nyanserad beskrivning av judendomen, den judiska kulturen och judarnas historia, engagerad utan att vara salvelsefull som skrifter genren ibland kan bli.
Staffan Skotts försvar av staten Israel och dess rätt att försvara sig är också balanserad och visar att han inser problemens vidd.

HENRIK OTHMAN

,

15 kommentarer

En recension av ”En mänsklighet i mänskligheten”, i finsk press

Borgåbladet 11/4 2013

En mänsklighet i mänskligheten.
Vem: Svenska författaren Staffan Skott (f. 1943), bosatt i Cambridge.
Vad: Reportagebok om judendomen (Norstedts, april 2013, 384 sidor).
Utgivit: Ett flertal böcker och översättningar, bl.a. om tsardynastin Romaov.
Pris: Erhöll 2009 Samfundet De nios översättarpris.

Judarna är idag drygt fjorton miljoner, av dem bor sex miljoner i Israel. Resten lever i diasporan, i förskingringen. Man brukar anse att den började på 600-talet före Kristus i och med att babyloniern Nebukadnessar erövrade Juda och lät totalförstöra templet i Jerusalem. Händelserna skildras både i Gamla testamentet och i den judiska bibeln Tanak. En del återvände senare men fortfarande lever alltså största delen kringspridda
Staffan Skott är främst känd som Sveriges mesta översättare av rysk litteratur. Hans intresse för judendomen och dess historia väcktes i slutet av 1980-talet då han som journalist för Dagens Nyheter skrev om företeelserna under Sovjetunionens sista år. Under Sovjettiden hade en kontrollerad antisemitism förekommit men med perestrojkan och en nyväckt nationalism blossade en öppen antisemitism upp.

Vad judendomen är

I sin bok redogör Skott för vad judendom och judarna egentligen är och hur de under århundraden har blivit och än idag på sina håll blir bemötta. Han poängterar alltså att största delen av dem fortfarande bor i andra länder än i sitt eget land och att de därför faktiskt är ett folk men med många språk.
På olika sätt slår han hål på de otaliga myterna om judarna som fortfarande utgör grogrund för den på olika håll uppblossande antisemitismen, nu senast också i Sverige i Stockholm och Malmö där ungdomsgäng ropar gamla kända glåpord och klistrar upp antisemitistiska affischer kring synagogan eller i England där vissa universitetsstuderande allmänt använder ordet jew som ett skällsord för snålhet och feghet.

Skotts bok är viktig för att den med enkla exempel visar hur lätt det kan vara att rida på myter om befolkningsgrupper och hur lätt det är att i politiska syften egga upp motstånd mot etniska minoriteter (som vi ju som finlandssvenskar känner väl till).

Kulturhistoria

Samtidigt är det en kulturhistoriskt intressant bok där Skott går igenom olika aspekter av judiskt liv. Här finns oerhört intressanta kapitel om varför judarna är överrepresenterade inom vissa yrken, som bankvärlden, som konstnärer, som forskare, musiker osv.

Avsnitten om Davidstjärnan och andra symboler och traditioner är lärorikt, liksom de om de judiska efternamnen och om mattraditionerna och den omdebatterade kosherslakten, dvs. slakt genom skäktning (som för övrigt också förekommer inom islam men där kallas halalslakt). Skott listar också de olika förföljelser som de judiska minoriteterna genom århundraden har utstått i så gott som alla länder de bott i, allt från detaljerade regler om tillåtna vilka yrken, vilka utbildningar de kunde få och vilka städer eller stadsdelar de kunde bo i, till pogromerna i Ryssland eller massutrotningen under nazisterna. Han konstaterar också att i de länder där judarna har fått leva som majoritetsbefolkningen har de sekulariserats och religiositeten alltmer förskjutits till en etnicitet, ett upprätthållande av det egna kulturella arvet.

En mänsklighet i mänskligheten är inte en bok man slukar utan en där man läser ett kapitel, stannar upp för att smälta fakta och tänka över det som sagts. Ibland har jag störts av de många parenteserna och lätt raljerande formuleringarna, men det är småsaker. Boken är viktigt för att den påminner om hur lätt det är att tanklöst använda nedvärderande benämningar som jude eller varför inte hurri och därmed odla fördomar om dem som på något sätt är annorlunda än man själv.

4/5

Ingeborg Gayer

, ,

14 kommentarer

Reportage om det judiska folket – *En mänsklighet i mänskligheten – första tidningsrecensionen

Borås Tidning 2013-04-06 Sida: 8 – Sektion: Kultur&Nöje – Del: 2

Författare: Fredrik Borneskans

En mänsklighet i mänskligheten – Ett reportage om det judiska folket Författare: Staffan Skott Förlag: Norstedts

Den som liksom Staffan Skott i En mänsklighet i mänskligheten – ett reportage om det judiska folket studerar litteratur-, film- eller musikhistoria slås snart av hur många storheter som bär judiska namn. Detsamma gäller om blicken riktas mot politiken, vetenskapen eller den ekonomiska världen. Detta trots att den judiska befolkningen i världen endast uppgår till ungefär 14 miljoner eller 0,18 procent.

Den judiska befolkningen tycks kort sagt ovanligt begåvad, driftig och framgångsrik. Frågan om vad som ligger bakom framgångarna är angelägen att besvara, särskilt eftersom det stora inflytandet ibland blivit en ingrediens antisemitiska konspirationsteorier. I praktiken handlar förklaringen om helt andra saker än någon diffus komplott. Skott hittar viktiga orsaker i att den judiska befolkning tidigt och i större utsträckning än de flesta kunde läsa, att det funnits en respekt för lärdom och bildningstradition. Det ligger mycket i det här. Bildning handlar inte bara om kunskaper utan också om förhållningssätt och insikter i hur man gör för att lära, även när man tvingas börja om i nya sammanhang gång på gång.

Skott har valt att kalla sin bok för ett reportage. Formmässigt har det inte några större likheter med den gängse genren men det är ändå ingen tokig klassificering. Med sin subjektiva, lätt spretiga, ibland kåserande stil, där de enskilda kapitlen blir en mosaik över den judiska kulturen, fungerar boken som en introduktion till ämnet för en nyfiken läsare. En selektiv presentation av judisk kultur, historia och religion där författaren fungerar som kunnig ciceron, om man så vill.

Ett av Skotts huvudsyften är att slå hål på fördomar och myter. Utöver de verkliga förklaringarna till de judiska framgångarna, som redan nämnts ovan, handlar det exempelvis om att visa att den judiska befolkningen i likhet med många andra grupper är inne i en sekulariseringsprocess. De ortodoxa är en liten minoritet och de ultraortodoxa en ännu mindre. Det finns också, liksom när det gäller kristna, sekulariserade eller ateister. Det låter kanske självklart men förenklingar och tillspetsade skenbilder är vanliga. Skott tar avlivar även myten om att bara den som har en judisk mor får kalla sig jude (så är det inte i alla församlingar). Överlag har Skott, som själv inte är troende, en oromantisk hållning till sitt ämne.

Bokens senare delar där Skott bland annat diskuterar antisemitismen och staten Israel är mer politiska och därmed mer kontroversiella och debattliknande. Skott hävdar att Israel ofta görs till syndabock i den infekterade konflikten med Palestina. Han menar också att en ny form av antisemitism uppstår när judar identifieras med Israel.

Man må dela eller förkasta analysen. Men det är viktigt att komma ihåg att tilltagande motsättningar mellan olika grupper, åtminstone i Europa i dag, huvudsakligen handlar om en politisk utveckling där samhället på många håll dras isär. Att främlingsfientliga grupper tagit sig in i flera europeiska länders politiska ledningar talar sitt tydliga språk. Det finns därmed anledning att vara extra observant på alla tecken till antisemitism och andra typer av rasism.

4 kommentarer

Bra recensioner för den nya boken

Östgöta-correspondenten
Staffan Skott:
En mänsklighet i mänskligheten.
Ett reportage om det judiska folket.
9 apr 23:03
Judarna är både ett folk och en religion. Denna speciella kombination är nog anledningen till att de under de mer än 2000 år som de funnits utspridda i en rad olika länder ändå kunnat bevara sin identitet. Trycket på dem att uppge antingen sin religiösa tro eller sina anspråk på att vara ett särskilt folk har ofta varit hårt.
Genom historien har de också utsatts för svåra förföljelser, anklagade för allsköns olyckor som drabbat majoriteten i de länder där de varit bosatta. Förföljelserna kulminerade under Hitlerväldet. Men trots exempellösa mordorgier misslyckades också nazisterna i sina strävanden att helt utplåna judarna.
En rad länder i Östeuropa som förut hade stora judiska minoriteter är visserligen numera helt rensade från sin judiska befolkning, liksom länderna i arabvärlden. Men totalt sett finns idag ungefär lika många judar i världen som före andra världskriget.
Staffan Skott, översättare och rysslandskännare och framförallt under många år DN-journalist har tagit sig för att skriva en bok om judarna. Den är skriven i den slängiga stil som Skotts läsare vant sig vid från hans DN-journalistik. Det innebär många plötsliga associationer och utvikningar. Det är ganska charmfullt och man bör inte förblanda lättsinnet i språket med bristande kunskaper om ämnet.
För den som ingenting vet om judarnas historia, kultur och religion erbjuder Skotts bok en god introduktion. Men dess svaghet är att den nästan helt bygger på vad författaren läst sig till i ämnet. Den saknar därmed i stort sett den närhet som utmärker det riktigt goda reportaget. Bara punktvis förmår Skott att förmedla en riktigt levande bild av judiskt liv genom historien.
Dessutom: I sin iver att ge en sympatisk bild av ett folk som också i våra dagar utsätts för orättvis förföljelse väljer Staffan Skott att gång på gång framhålla att de ortodoxa judarna med sina stränga lagbud bara är en försvinnande liten del av alla judar. Det är inte riktigt sant, varken i Israel eller USA. På bägge dessa håll är de ortodoxt troende numera en växande del av dem som alls bekänner sig till en judisk gudstro.
ERNST KLEIN

*******
Nerikes Allehanda 10/4 2013

Judarnas identitet genom tiderna

Författare: MAIJA NIITTYMÄKI
HISTORIA. Hur kommer det sig att judarna har, trots århundraden av förföljelse, varit högpresterande, skaffat sig en framstående position inom vetenskap, kultur och ekonomi?
I Skotts nyutkomna bok, i kapitlet Böckernas folk, fnns en del av svaren: judarna har alltid respekterat lärdom och varit läskunniga. Och ansträngt sig mycket. Vem är förresten en jude? Hur har de lyckats behålla sin identitet under den tusenåriga diasporan?

Stafan Skott, som är en känd journalist, författare och översättare, söker svara på dessa frågor: Hans reportagebok om det judiska folket är ett ymnighetshorn av historiska fakta, anekdoter, iakttagelser och personliga refektioner. Läsaren får kunskaper om det mesta inom judendomen, historia, tro, språken, judiska namn, ritualer, fester, omskärelsen, mathållningen.

Bokens 26 kapitel kan läsas separat och vid behov användas som ett uppslagsverk. Antisemitismen och dess historia har ett eget kapitel liksom staten Israel.

Enligt Skott är den svenska mediabilden av Israel övervägande negativ och han försöker balansera den. Följaktligen låter han Israelvänligare än vad som är brukligt nuförtiden i svensk media. Men oavsett alla sina felsteg är Israel faktiskt det enda demokratiska landet i Mellanöstern. Jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av kulturhistoria, minoritetsfrågor, världspolitik, religionshistoria.

, ,

16 kommentarer