Arkiv för april, 2012

I huvudet på Tarkovskij

I huvudet på ett filmgeni

Tandvärk, dålig ekonomi och familjegräl.
Staffan Skott läser Tarkovskijs efterlämnade papper.

Vill ni kika in i själen på ett geni? Varsågod, det går för sig, i Andrej Tarkovskijs fascinerande dagboksanteckningar 1970-1986, som kommit på svenska lagom till åttioårsjubileet av hans födelse. 900 sidor vardagsanteckningar, djupa funderingar, anteckningar om privatekonomin och finansiering av nästa verk, ibland även skärvor från geniets inte alltid geniala tankeverkstad; plus sextio kompletterande ­sidor omkring det man har läst. Det kunde gärna ha varit mer än sextio. Boken är en stor kulturgärning.

Tarkovskij är med sina bara sju långfilmer ett av de främsta namnen i konstartens historia, där han är en av nyskaparna, erkänd av kollegor, filmkritiker och biobesökarna. Innan dagboken påbörjas har han gjort Ivans barndom och ­Andrej Rubljov (Yttersta domen), under dagbokens sexton år blev det fem filmer: I Sovjet Solaris, Stalker och Spegeln, utomlands Nostalghia och, i Sverige, Offret.

Några nämnvärda inblickar i ­själva inspelningarna får läsaren inte: under de perioderna har han annat att tänka på. Det är många andra luckor med stora hopp mellan datumen. Men boken är ett gripande läsäventyr bland annat på grund av närbilderna av en rysk intellektuells liv, så som de tedde sig i den monstruösa sovjetstaten. Man behöver inte vara vare sig cineast eller slavist för att följa Tarkovskijs öden sida för sida. Dålig hälsa, brist på mediciner, katastrofala tänder. Inköpslistor, bostadsbekymmer, ett sommarställe som brinner ner (de har en viss tendens att göra det i Ryssland, även för mina svärföräldrar).

Problem som en oskuldsfull västerlänning finner bagatellartade, ont om pengar, den allestädes närvarande vidskepligheten och tron på betydelsefulla sammanträffanden, när registreringssiffrorna på en passerande bil har en stor betydelse, det måste betyda något, men vad? Grundliga kontakter med helbrägdagörerskor. I en kyrka i Italien upptäcker han en rysk ikon: det måste betyda något! Kyrkobesök och glödande kristna synpunkter, som inte utesluter att han mot slutet av sitt alltför korta liv deklarerar för sig själv att han är agnostiker.

De eviga problemen med kommunistpartiets krav och filmbyråkratins ängslan inför partiets ideologiska ledning. Tarkovskij finns snart med på internationella listor över ”Världens hundra (tio) bästa filmer” eller ”De bästa tio filmregissörerna i historien”, men inför dem som bestämmer i Moskva är han fortfarande en besvärlig skolpojke.

Nu övergår bilderna från den sovjetiska vardagen med sammanställning av personliga skulder (man lånade verkligen av varandra i den här världen) i rubelbelopp som är löjligt låga för oss fyrtio år senare, men inte var det då, nu övergår det till utlandsvistelser, hyra våning, stora belopp i ersättning och enorma summor för filmfinansiering som blir ännu större när de är i italienska lire. Men i Ryssland sitter hustrun och har inga pengar och det är knepigt att hitta pålitligt folk som tar med sig pengar eller säljbara föremål till henne. Enlig otäck sovjetisk praxis hålls yngste sonen som gisslan i Sovjet så man ska ha någon hållhake på Tarkovskij, inte förr­än fadern ligger för döden får Andrej Tarkovskij junior komma till honom i Frankrike.

Tarkovskij själv får hela tiden tillsägelser från Moskva att komma hem för förhandlingar och samtal och aktar sig noga för det. Han blir inbjuden till ryska ambassaden här eller där och bjuder i stället in vederbörande till sig, sannerligen ingen överdriven försiktighet från hans sida; att motspänstiga medborgare med olika metoder tvingades hem till Sovjet var ingen ovanlighet. En viss säkerhet ger det då att han inte åker till beskickningen.

Detta tillsammans med utrop och kategoriska fördömanden av kollegor och andra namngivna. Adrenalinet rinner till. [Jag tänker omedelbart på Tage Erlanders otroliga dagböcker, där han på kvällen skrev av sig sin ilska efter dagens bestyr med mördande omdömen om Anders Österlings hustru Greta och många andra.

Tage skrev dock inte vad jag vet ]”Per Ahlmark är en mycket bra person”. Men Ahlmark är en av de få som Tarkovskij omnämner med värme. Per Ahlmark var ju både styrelseordförande i Filminstitutet och gift med Bibi Andersson, påtänkt för roll hos Tarkovskij.

Tarkovskij för många halsbrytande resonemang om konsten och konstnären, lägger in långa citat alltifrån de gamla kineserna och japanerna fram till våra dagars nobelpristagare. Somligt har kanske bara klistrats in.

Och ett återkommande ältande av att Västerlandet är så materialistiskt medan riktig andlighet finns bara i Ryssland – en åsikt som blir särskilt intensiv hos ryssar utan kunskaper i främmande språk.

En gång träffade min hustru och jag Tarkovskij när han var i Sverige under förberedelserna av Offret. Vi skulle eventuellt tolka under en workshop med unga svenska filmare; den blev inte av och därmed förföll frågan. Det var ett mycket kort möte och vi fick ingen närmare kontakt, men att vi satt och pratade med en sällsynt stark personlighet undgick oss icke.

Man kan få höra cyniska för­läggare säga att även i bristfälliga översättningar går många verk ­ändå fram. Så är det i alla händelser med denna bok, som dessutom inte är avsett som något litterärt verk. Översättningen är valhänt, många vanliga ryska uttryck och ord har missuppfattats och det saknas ­närmare förtrogenhet med sovjetiska förhållanden. Här och där undrar man om avsnitt (eller mera) översatts från engelska.

Men innehållet går fram i alla, ett möte med en rysk man av sin tid som också råkade vara ett geni. I en evig konflikt med tonåriga styvdottern Olga konstaterar han en dag belåtet att han pryglat upp henne ”ordentligt” med hundkopplet: den som vet något om Ryssland blir inte förvånad, inte heller över att inga självförebråelser följer.

– Di som skriver vackra böcker är inte alltid lika vackra som böckerna, sa en gång Sillanpää till Vivica Bandler. Gäller också filmare, förstås. Som Tjechov säger någonstans, ”I Ryssland kan talangen vara varken nykter eller skötsam”.

Staffan Skott

I Gefle Dagblad 30/4 2012
http://gd.se/kultur/boken/1.4661184-i-huvudet-pa-ett-filmgeni

Annonser

18 kommentarer

ovanligt grovt plagiat häromdagen

En artikel i Svenska Dagbladet häromdagen har långa avsnitt som är direktöversättning, ibland förkortad, av en artikel i New York Times i samma tragiska ämne. Ovanligt oförsiktigt att sno från världens mest prestigefyllda, tämligen lästa tidning.

På engelska. Glenn Kates i New York Times

På svenska: Jan Blomgren i SvD

1.

Russia has been hit with a wave of copycat teenage suicides so pronounced that President Dmitri A. Medvedev felt compelled on Thursday to warn news media outlets against making too much of the deaths, for fear of attracting more imitators.

En våg av självmord bland ungdomar har fått den ryske presidenten Dmitrij Medvedev att reagera. Han varnar nu tv och tidningar för att alltför detaljerat rapportera om morden för att inte riskera att andra tonåringar inspireras.

2.

”It is indeed very alarming and serious, but it does not mean that it is a snowball that will become bigger and bigger every year,” Mr. Medvedev said. “This must be treated extremely gently.”

– Det här är verkligen alarmerande och allvarligt, men det är händelser som måste behandlas med stor varsamhet, sade den ryske presidenten.

3.

The spike in teenage suicides began in February, when two 14-year-old girls jumped hand in hand from the 16th-floor roof of an apartment building in suburban Moscow. Afterward, a series of apartment jumps attracted national attention.

När två 14-åriga flickor i en av Moskvas förorter hand i hand hoppade från taket på ett 16 våningar högt bostadshus fick det stort genomslag i ryska medier. Det var självmord som följdes av många fler med åtföljande reportage i medier.

4.

A report by the United Nations Children’s Fund released late last year said Russia, with 143 million people, ranked third in the world in per capita teenage suicides, trailing two other former Soviet republics, Kazakhstan and Belarus. Around the world, an average of 7 out of every 100,000 teenagers commit suicide every year. In Russia, that number is 22 per 100,000, and in two regions, Tuva and Chukotka, more than 100 per 100,000. Yearly, more than 1,700 Russians between 15 and 19 take their lives, according to the report.

Enligt FN är självmordsfrekvensen i Ryssland den tredje högsta i världen. Bara två andra forna sovjetstater ligger högre: Kazakstan och Vitryssland. I genomsnitt i världen begår sju av 100 000 tonåringar självmord varje år, i Ryssland är siffran 22 och det finns delrepubliker där årligen över 100 tonåringar per 100 000 invånare begår självmord. Enligt FN:s rapport begår varje år mellan 1 700 och 1 900 ryska ungdomar mellan 15 och 19 år självmord.

5.

In February, Pavel Astakhov, Russia’s children’s rights ombudsman, called the situation “catastrophic.”

“It’s a subject which officials, especially bureaucrats, don’t like,” he said. “There is a special department in the Ministry of Health, which is supposed to carry out preventive measures, but so far they only collect the statistical data, information and figures. And the figures are horrible because behind every figure there is the life of a child.”

I december 2009 utnämndes den välkände advokaten Pavel Astachov till Rysslands första Barnombudsman och han kallar situation med självmord bland ungdomar som ”katastrofal”. Han talar om att den speciella avdelning på Hälsoministeriet som ska arbeta med förebyggande åtgärder ”enbart samlar in statistiska data och information”. Enligt planerna ska Pavel Astachov få lokala barnombudsmän i Rysslands 89 regioner, men det systemet är inte utbyggt och Barnombudsmannen har bara en rådgivande funktion.

6.

Lawmakers have focused on the role played by social networks and news media coverage of the year’s cluster of deaths. After public pressure, V kontakte, Russia’s largest social networking site, began deleting community groups that were giving instructions on methods of committing suicide.

 

Parlamentariker har hävdat att sociala medier spelar en stor roll i sammanhanget. Efter påtryckningar har nu den största nätverkssajten för ungdomar, V-kontakt, tagit bort de diskussionsforum där ungdomar pratade om självmord och där det också fanns instruktioner om olika metoder för att begå självmord.

KOMMENTAR. Blomgren nämner inte sin källa. Artikeln i New York Times är betydligt längre än Svenska Dagbladets. Artikeln i SvD innehåller två avsnitt som inte återfinns i den artikel i NYT som jag läst:

1:”I december 2009 utnämndes den välkände advokaten Pavel Astachov till Rysslands första Barnombudsman …” etc.

2: ”Det lär finnas omkring tre miljoner övergivna barn i Ryssland och problemen med gatubarn finns i alla större städer, framför allt i Moskva och S:t Petersburg. Enligt officiella siffror finns det 700 000 barn på barnhem och förhållandena på dessa är av mycket olika kvalitet. Misshandel och övergrepp är inte ovanliga.”

Artikeln i New York Times var införd 19 april och i en annan upplaga 20 april. Jag vet inte om de ovannämnda avsnitten fanns med den 20.

Artikeln i Svenska Dagbladet var införd 25 april (svd.se) och 26 april.

 

Undertecknad ”Jan Blomgren”.

31 kommentarer

Masha Gessens bok om Putin

http://gd.se/kultur/1.4580636-putin-en-man-av-makt-och-morker

http://gd.se/kultur/boken/1.4580779-vara-bristande-kunskaper-om-sssr-och-ryssland

23 kommentarer