Arkiv för juni, 2012

Strindberg – en svensk visa att sjungas till sill och färskpotatis och något mer…

[Samma melodi som Turalleri. Och
följaktligen som Povel Ramels Bladbergeri.]

Om Strindberg i dag låt oss sjunga en stump!
Strindbergeri, strindbergera!
Det kan inte hjälpas att visan blir plump.
Strindbergeri, hurra!
Han var lika småsint och ynklig som vi
men dessutom var han ett jävla geni!
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

I Svartbäck- och Fjärdingen var han student.
Strindbergeri, Strindbergera..
Det blev med betyg inte mycket bevänt.
Strindbergeri, hurra! Strindbergeri, hurra!
Att leva studentliv på taskiga lån
var svårt för det Tjenande Qvinnfolkets son.
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

Han mätte som samvetsgrann amanuens
Strindbergeri, strindbergera!
vid Grönan en afton sin egen potens;
Strindbergeri, hurra!
ty det var hans grämelse, tills han gick bort,
att fallosen var irriterande kort.
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

Av lärdomsgiganter det stötts och det blötts
Strindbergeri, strindbergera!
hur ryttmästarparet sig dansa till döds.
Strindbergeri, hurra!
Teaterpubliken fick nog se på fan
men Strindbergs kalkon var en tuff pelikan.
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

Han skapa ett lysande menageri
Strindbergeri, strindbergera!
med Carlsson,Chrysaetos och fröken Julie.
Strindbergeri, hurra!
Han började som ett pegasartat föl
men mot sina käringar var han en knöl.
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

Han älska och hata precis lika blint,
Strindbergeri, strindbergera!
kung Oscar och fruntimmer eller absinth.
Strindbergeri, hurra!
När någonting sedan i livet gick fel
så visste han att det var MAKTERNAS spel.
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

Om Strindberger i dag har vi sjungit en stump!
Strindbergeri, strindbergera!
Det kan inte hjälpas att visan blev plump.
Strindbergeri, hurra!
Han var lika småsint och ynklig som vi
men dessutom var han ett jävla geni!
Strindbergeri, strindbergera, strindbergeri hurra!

, , , ,

Lämna en kommentar

Om Raoul Wallenberg i Ingrid Carlbergs bok

Magnifikt om en hjälte

Staffan Skott har läst Ingrid Carlbergs stora biografi över Raoul Wallenberg – och kommit ett steg närmare gåtan kring Wallenbergs död.
Relaterat
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg.

Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg.
Ingrid Carlberg.

Ingrid Carlberg.
Läs Ingrid Carlbergs biografi! Ett magnifikt äreminne över en man som inte kan få för många sådana…

Läs Ingrid Carlbergs biografi! Ett magnifikt äreminne över en man som inte kan få för många sådana…
Marscherande judar i Budapest på väg till Tyskland. Det här är en av de bilder som Raoul Wallenberg själv tog i Budapest och som skickades hem till utrikesdepartementet i Stockholm.

Marscherande judar i Budapest på väg till Tyskland. Det här är en av de bilder som Raoul Wallenberg själv tog i Budapest och som skickades hem till utrikesdepartementet i Stockholm.
Ingrid Carlberg

”Det står ett rum här och väntar på dig…” Berättelsen om Raoul Wallenberg

Norstedts

Raoul Wallenberg är en av de mest beundransvärda svenskarna genom tiderna; man får allt grubbla ett bra tag om man ska hitta någon mer beundransvärd.

I sju intensiva månader arbetade han i Budapest på att rädda så många som möjligt undan Nazitysklands folkmord på judarna i Budapest. Han utfärdade med noggrann bokföring skyddspass åt judar och gav diplomatisk bostadsstatus åt fastigheter där de kunde bo.

Adolf Eichmann hotade upprepade gånger att skjuta honom. De fascistiska och antisemitiska ungerska pilkorsmännen härjade i krigets slutskede med mord och plundring där han lätt kunde ha strukit med. Sedan intog Sovjetarmén Budapest med nytt övervåld och plundring mot civilbefolkningen där inte ens diplomatiska beskickningar skonades, ungersk och svensk personal bestals under olika övergrepp, inklusive våldtäkter. Där sovjetarmén drog segrande fram gick det till på det viset; som om de lärt sig av hur tyskarna burit sig åt när de invaderade Sovjetunionen.

Raoul Wallenberg försökte få kontakt med de sovjetiska stridskrafternas ledning och efter inledande vänligheter blev han fånge; det var antagligen efter tre år som NKVD:s fånge (KGB:s) som han dog, att han togs av daga är mer sannolikt än en naturlig dödsorsak.

Det är i år hundra år sedan han föddes och Raoul Wallenberg-litteraturen har i det sammanhanget utökats med flera nya böcker. Litteraturen om honom är redan ansenlig. I KB:s databas Libris finner man 510 titlar, varav 172 på svenska och 270 på engelska. Jag har svårt att tänka mig att något av verken kan mäta sig med Ingrid Carlbergs biografi om sjuhundra sidor text, plus nära hundra sidor med 1 705 fotnoter.

Hon har samlat ett överväldigande material och hanterar det briljant, glasklart även i avsnitten med trassliga trådar. Det är en spännande bok fast man vet det tragiska slutet, inte minst för att den binder ihop avsnitt efter avsnitt av livet för denne man som antagligen aldrig blev mer än trettiofem år.

De första hundra sidorna om hans uppväxt skulle man läsa med intresse även om han inte blivit judarnas skyddsängel i Budapest. Han hörde aldrig till kärnan i finansdynastin. Fadern dog några månader innan han föddes men han fick med tiden styvfar och styvsyskon. Den för Wallenbergarna vanliga militära utbildningen i flottan var stängd på grund av Raouls färgblindhet. Han gjorde vanlig värnplikt men engagerade sig med liv och lust i det nybildade hemvärnet och fick till slut sergeants grad där han flängde runt i Stockholm i administrativa sysslor. När man några hundra sidor senare läser om hur han jagade runt i Budapest i livsviktiga akutärenden ser man parallellen till hemvärnssergeant Wallenbergs ständiga utryckningar.

Arkitektutbildade Raoul ägnade sig under kriget åt affärer med livsmedel och annat från Ungern. Kontakterna med ungerskbördiga handelspartners var förklaringen till att han valdes att fara till Budapest med diplomatpass och ekonomiskt stöd från USA för att rädda judar från gasugnarna i Auschwitz. Flera hundra tusen judar på ungerska landsbygden var redan mördade, nu var det stadsbornas tur. Han kunde bara rädda en del. Sammanlagt mördades minst 600 000 judar av nazityskarna och pilkorsmännen. Det finns idag 80 000 judar i Ungern.

Det har spekulerats på många sätt varför de sovjetiska instanserna fängslade en man som faktiskt hade diplomatisk immunitet. Låt mig återge en kort episod ur en av Solzjenitsyns sena självbiografiska berättelser.

Under krigets slutskede kommer en tysk överlöpare till de sovjetiska trupperna i Ostpreussen och berättar att de inringade tyskarna planerar en utbrytning inom det närmaste dygnet. Tyskarna går nu miste om överraskningsmomentet och sovjettrupperna kan under ansenliga förluster ändå hindra utbrytningen.

En officer från kontraspionaget SmerSj kräver att få träffa överlöparen, som räddat dem alla från ett svårt nederlag. SmerSj-mannen tar med sig mannen runt hörnet och skjuter honom.

Ty SmerSj betyder ”Död åt spionerna” (Smert Sjpionam) och i den spionomani som härjade i Sovjet från början av trettio­talet var detta ett tillfälle för de annars onyttiga SmerSj-männen att rapportera hem att de gjort något. Det är artillerikaptenen Solzjenitsyns uppfattning.

I händerna på sådana människor var det Raoul Wallenberg hamnade.

Efter avsnitten om barndom och ungdomsår, affärsverksamhet och sju månaders livräddande hetsande arbete i Budapest följer så den sorgliga redogörelsen för alla dessa år då hans familj försöker trycka på de svenska diplomaterna för att de ska agera och kräva besked och helst Raoul själv från Sovjet.

UD tröttnade med tiden på Raouls familj, den empati sinade som borde ha varit självskriven och evig, men det värsta är alla detaljerna som Ingrid Carlberg drar fram om Sveriges ambassadör i Moskva 1944-1946 Staffan Söderblom, inklusive sovjetiska diplomatanteckningar.

Vid bara fyrtiofyra år fick han denna viktiga prestigebefattning, själv son till den legendariske ärkebiskopen Nathan Söderblom. Men hans agerande i ärendet Raoul Wallenberg är rena tjänstefelet, värre än brottsligt – en grotesk ständigt upprepad dumhet.

Vid ett tillfälle när Stockholm fått honom att stöta på hos sovjetiska utrikesministeriet MID noterar den förvånade sovjetdiplomaten att Söderblom uppmanar honom att svara Raouls familj att Raoul är död! Man slår sig för pannan och undrar om Söderblom var riktigt slug i huvudet. Dock, allt får sin förklaring.

Söderblom fick efter tjänstgöring i Moskva flytta i förtid till mer anspråkslösa posteringar och övergick 1951 till den fruktade befattningen ”ambassadör i disponibilitet”. Han var svårt psykiskt sjuk, genomgick till och med lobotomi. Detta var tyvärr den man som hos det gåtfulla Sovjet skulle agera för Raoul Wallenberg.

Det har noterats i pressen att Ingrid Carlberg berättar att västmakternas olika organ, i synnerhet CIA, under det långa kalla kriget dragit fram Wallenbergs öde för att visa Sovjetstatens uselhet.

Det hade väl varit konstigt annars?

Släkten Wallenbergs nuvarande ålderman Peter (Pirre, f 1926) berättar i en intervju för Ingrid Carlberg hur han, som av farsan Dodde skickats till Afrika, omkring 1960 av en slump tar in på ett hotell i Kapstaden. Portiern reagerar på efternamnet och frågar:

– Är ni svensk? Släkt med Raoul Wallenberg?

– Ja, second cousin.

– Då får ni vårt finaste rum mot havet, sa portieren. Om ni behöver något, herr Wallenberg, säg bara till! Ni förstår, Raoul Wallenberg räddade mitt liv.

Läs Ingrid Carlbergs biografi! Ett magnifikt äreminne över en man som inte kan få för många sådana; men hennes är svårt att överträffa.

Staffan Skott

Gefle Dagblad i dag
För bilder se här  http://gd.se/kultur/boken/1.4786787-magnifikt-om-en-hjalte

3 kommentarer

Lenin än en gång

I en pågående debatt om klasshat och annat har Åsa Linderborg och Göran Greider slagit ett slag för gamle Lenin. Efter Sovjets sammanbrott kom det en hel del litteratur om den verklige Lenin; Richard Pipes har skrivit en bok om det. Här en artikel i DN från 21 augusti 1992. I artikeln står det talat om världens största massmord, alltså ”Lenins och Stalins krig mot det egna folket”. Sedan jag skrev detta kom det fram fakta om Maos massmord (som i Jasper Beckers Hungry Ghosts, långt före den hedervärde Dikötter) och Maos krig mot det egna folket kostade alltså ännu fler oskyldiga människor livet.

Omvärderad kultfigur

Lenin (1870-1924) har sedan sin död varit föremål för en kult som ställer
Jesus och Muhammed i skuggan.

”Lenin älskar alla barnen! Lenin är alltid med oss! Lenin är mer levande
än alla levande!” var parollerna, och dessutom var Lenin skarpsinnig som
Sherlock Holmes, språkkunnig som tio FN-tolkar och visare än Sokrates.

Spåren av denna Leninkult är märkvärdigt levande även långt utanför fd
Sovjetunionens gränser, ja i dag är de snarast mer levande där.

Det hjälper föga att förklara människor som Lenin eller Trotskij med
begreppet ”ondska”, som Poltavahistorikern Peter Englund så klokt säger.

Det är bättre att se till vad de gjorde.

Lenin var inte demokrat utan krossade den bräckliga ryska demokratin, då
knappt sju månader gammal. Han styrde Ryssland med ett parti som lyckats
få 23 procent i landets enda hemliga demokratiska val, hösten 1917, och
lät skjuta företrädare för det parti (socialistrevolutionärerna) som
vunnit en överväldigande seger.

Under de senaste fem åren har det bedrivits ett flitigt arbete i Ryssland
med att dra fram sådana befallningar och yttranden från Lenin som
tidigare inte kunnat tryckas.

När den första sovjetkongressen avskaffade dödsstraffet blev Lenin
ursinnig och kommenterade: ”Dumheter. Hur kan man göra revolution utan
arkebuseringsplutoner?”

De ”vita” var till sin majoritet inte alls monarkister eller
ultrareaktionära (de senare fick bara någon procent i valet) utan vad vi
skulle kalla folkpartister och socialdemokrater och slogs för att
återupprätta demokratin.

”Alla som är inblandade i vitgardistorganisationer, sammansvärjningar och
uppror ska skjutas!” sa Lenin.

I hans samlade verk kan man också läsa en order till bolsjevikerna i
Penza om ”skoningslös massterror. Alla misstänkta ska spärras in i
koncentrationsläger utanför staden. Sätt i gång straffexpeditioner.”

Till Saratov: ”Skjut de sammansvurna och dem som tvekar, utan frågor och
utan något idiotiskt tjafs.”

Till Astrachan: ”Sätt till alla klutar för att fånga och skjuta
spekulanter och mutkolvar i Astrachan. Det gäller att ta itu med de asen
så de inte någonsin glömmer det.” (9/8, 22/8, 12/12 1918.)

Eller i ett brev från 1922: ”Det är ett allvarligt misstag att tro att
den nya ekonomiska politiken innebär ett slut på terrorn. Vi ska
återuppta terrorn och även en ekonomisk terror.”

Bland de hemligstämplade dokumenten finns följande: ”Ju fler av
företrädarna för det reaktionära prästerskapet som vi lyckas skjuta,
desto bättre.” Gång på gång upprepade Lenin detta: skjut på fläcken, utan
rättegång eller undersökning.

Lenin bar ansvaret för inbördeskriget, som kostade tio miljoner människor
livet. De röda hade 1919 i praktiken vunnit, och därefter handlade det
framför allt om rena bondeuppror mot bolsjevikernas övervåld och
konfiskationer av livsmedel. Röda armen krossade dessa bondeuppror i
floder av blod – inga ”godsägare och kapitalister”, utan det folk i vars
namn man sa sig agera.

Lenin drev också den politik som ledde till att minst fem miljoner
människor 1921-22 dog av svält – efter nya konfiskationer av livsmedel.

Den kloke Peter Englund skriver så här:

”Engels, Lenin och Trotskij hade alla förläst sig på militärteoretisk
litteratur och alla tre vurmade starkt för preussaren von Clausewitz. De
sög upp de militaristiska ideerna om kriget som en konst utövad av
snillrika begåvningar. Denna sköna dröm överförde de sedan till
revolutionen. I deras tankevärld kom revolutionen så att bli till något
som i generalstabskrigets efterföljd mest liknade ett parti schack,
komplett med bondeoffer och allt.”

Lenin grundade ett parti, en stat och en hemlig polis som kom att
genomföra historiens största massmord; staten blev dessutom ett
ekonomiskt fiasko som för vart år fungerade allt sämre och vars jordbruk
inte ens kunde föda sin egen befolkning (under tsartidens sista år hade
Ryssland varit Europas största spannmålsexportör, utan svält i landet).

Med sin politik tog Lenin livet av miljoner oskyldiga barn, och han gav
även sådana order som att låta skjuta fyra giftasvuxna flickor, en
dödssjuk trettonårig pojke och dessas tjänstefolk och livläkare, när han
ändå skulle ta livet av barnens föräldrar. (Ordern har nu grävts fram ur
arkiven i Moskva.)

Lenin och Hermann Göring hade det gemensamt att innan de kom till makten
var de ofta i Stockholm.

Så varför inte ha lika många minnestavlor över Lenin som över Göring?

STAFFAN SKOTT

Källor: Heller/Nekritj: Utopia u vlasti (Utopia in power); Radzinskij:
Nikolaj II:s levnad och död; V I Lenin: Samlade verk.
* * * * *

4 kommentarer