Arkiv för augusti, 2011

Kul kommunistkrönika

När lille Alexei Sayle ville gå och se Bambi, som alla de andra barnen i trakten sa mamma Molly nej till Hollywoodprodukten från den stygge Disney. Alexei fraktades över hela Liverpool för att se Eisensteins Alexander Nevskij, en bra film från det kommunistiska Ryssland.

Ty mamma och pappa var moskvatrogna kommunister ända till det bittra slutet 1991. Alexei är född 1952.

Hans bok ”Stalin ate my homework” berättar med mild, kärleksfull och effektfull humor om denna uppväxt där man inte satt på Beatles konsert utan gick med mamma och pappa och såg Röda arméns kör i stället. Pappa var vid järnvägen och man åkte på gratisbiljetter över hela världen, naturligtvis också till kommuniststyrda stater i Östra Europa. I Tjeckoslovakien hamnade man först på en campingplats där man bodde i ett fuktigt  tält i stället för det beställda hotellrummet, men pappa uppsökte kollegor vid tjeckiska järnvägen och efter två nätter på deras semesterhem hamnade familjen på lyxhotell i Prag – partimedlemmar och fackföreningsfolk som de var! En svart Tatra med chaufför och engelsktalande värd tog hand om dem i två veckor och de första attraktionerna man fick se var platsen där tyskarna brände ner byn Lidice som straff för mordet på Heydrich, och platsen där Heydrich mördades, och platsen i Prag där attentatsmännen fångades in.

Ganska dystert, tyckte lille Alexei.

Som gärna hade hetat Stephen eller Bill men var döpt efter Maksim Gorkijs rätta namn, Aleksej Pesjkov.

De små eleganta poängerna droppar med jämna mellanrum. När kommunisttidningen Daily Worker (senare Morning Star) hade en galoppskribent som prickade in en högoddsare i skräckloppet Grand National (66-1) var detta enligt mamma en seger för det korrekta marxist-leninistiska tänkandet.

Och så vidare.

Mamma Molly lever, några och nittio år gammal, och har fördömt boken som ”bara lögner”. Mycket underhållande lögner, i så fall; och jag tror på Vivica Bandlers gamla tes att ”det kan krävas många små lögner för att säga en stor sanning”.

Och vad jag sett av föräldrarna Sayles partikamrater i Sverige, och erfarit vid läsning av deras olika publikationer, för att inte tala om C H Hermanssons tvåbandsverk ”Kommunister”, så ligger nog boken närmare sanningen än vad många skulle tro.

3 kommentarer

Bilder på soppslevar

alias stjärtmesar.

 

http://www.google.co.uk/search?q=stj%C3%A4rtmes&hl=en&biw=1900&bih=890&prmd=ivns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=cd9TTuW6Bs-WhQex69ymBg&ved=0CDUQsAQ

Lämna en kommentar

PS om stjärtmesarna alias soppslevarna

Här Åke Ekdahls text om stjärtmesarna, från DN i januari i fjol

 

Iskallt beprövad familjeidyll

Fornborgen nära Rosersbergs slott är ett bergskravel, besvärligt att bestiga. Från det svagt befästa krönet ser man över trädtopparna ut mot Sigtunafjärden och Skarven. Vitt, vitt, vitt, och tyst, denna bistra vinterdag.

Plötsligt blir det liv i alträdens kronor.

En familj med stjärtmesar svirrar runt på jakt efter mat. Ett halvdussin kritvita pyttesmå dunbollar. Deras onaturligt långa stjärtar ser ut att vara mer till hinder än nytta. Här har vi ett föräldrapar och årets kull med ungar. De håller ihop hela vintern. En söt och ovanlig familjeidyll bland småfåglar, men troligare en utprövad överlevnadsstrategi.

Deras chanser att klara vintern minskar ändå ju längre kylan håller i sig.

Det låter som en skröna, men berättas som dagens sanning, att när stjärtmesarna samlas på nattkvisten, så tränger de ihop sig tätt, tätt på en rad. När ytterparet börjar frysa flyttar de in mot mitten och värmen från de övriga.

Hårda vintrar minskar de i antal på ett katastrofalt sätt, men några brukar alltid klara sig i södra halvan av landet.

De överlevande bygger redan i slutet av mars ett elegant näste som en boll med sidoingång och kamouflerat med bark från boträdet, oftast en björk eller en al. En underökning visade, enligt Svensk fågelatlas, att boet isoleras med omkring 3 000 fjädrar och dun från andra fåglar som fallit offer för duvhök eller räv. Ungkullen blir stor för att kompensera den stora dödligheten på vintern, kanske 15 ungar.

Stjärtmesarna denna dag blir inte kvar länge i alträdstoppen. De jäktar nervöst vidare, jagade av vinternöden.

ÅKE EKDAHL

* * * * *Bildtext
Ett charmtroll vars chans till överlevnad minskar vid rådande väder. FOTO: Leif Karlsson, Märsta


Lämna en kommentar

Opolovnik i kikaren – hur många finns kvar i vår?

Hur många finns kvar i vår?

 

En flock stjärtmesar gör ett typiskt kort besök vid vår utfodringsstång. De klänger på den långsmala metallkorgen med talgbollar, det är bara en tredjedel kvar av bollarna, man måste hålla sams, och som alltid vinner de åskådarens hjärta med sitt föredömliga uppträdande: tolererar varandra på maten, nåja, så många som får plats, fyra fem. Den här flocken är ovanligt stor – minst tio, ingen annan art som besöker oss för födan kommer i sådana antal. Det är typiskt för stjärmesen att de kommer i små svärmar. Med sitt lilla huvud som sitter nästan direkt på kroppen och den långa smala stjärten är de lätta att känna igen även när de inte är i sällskap. De är som sagt inte stora, väger hälften av en talgoxe.

 

När vi bodde i Fagersjö intill en liten bevarad skog i södra Storstockholm hade vi fågelbordet rakt utanför köksfönstret. Många arter hade vi, här i Milton saknar vi den roliga nötväckan som är så underhållande med sitt störtdykande och banditutseende. Jo, den ska finnas i England,men som sagt, under tre år har vi inte sett någon stjärtmes, fast fågelfaunan är i stort sett densamma som i Sverige.

 

Där i Fagersjö såg vi inte till stjärtmesar förrän en bit in på tjugohundrataletn när vi redan bott där i nästan tjugo år, varför inte tidigare vet jag inte, men vi hade som sagt fågelbordet rakt utanför frukostbordet. Här i Milton i Cambridgeshire bor vi också intill en liten skog, en av människor arrangerad country park med livligt fågelliv kring de stora djupa dammarna som från början var väldiga grustag men där tät och hög skog inte låter en ana hur här såg ut för bara trettio år sedan.

 

Stjärtmesen heter på engelska Long-tailed Tit, på andra språk Schwarzmeise och Mésange à longe queue, ryska opolovnik, eller dlinnochvostaja sinitsa. Aegíthalos caudátus. Nordliga stjärtmesar har vitt huvud, västeuropeiska europaeus har svart band över ögat och bakåt. Antagligen var våra stjärtmesar i Fagersjö västeuropeiska, men det må vara osagt – det tänkte vi inte på då.

 

Det ryska namnet opolóvnik betyder egentligen slev, soppslev – liknelse med den långa stjärten som slevhandtag! Det längre ryska namnet betyder helt enkel långstjärtad blåmes, även om den inte precis liknar blåmesar förekommer de ofta tillsammans.

 

I Åke Ekdahls kärleksfulla och goda fågelartiklar på Namn och Nytt i DN har jag läst att stjärtmesarna när det blir kallt också ger prov på sin föredömliga sammanhållning. De klämmer sig samman men de som sitter innerst byter av dem i flocken som sitter ytterst, så att alla får samma chans att överleva vintern.

 

Men de flesta gör det inte. Hårda vintrar går hårt åt dem. Hur blir vintern, hur många finns kvar i mars?

 

Nu har stjärtmesarna gett sig i väg. Jag har fyllt på med fem färska talgbollar.

 

 

Lämna en kommentar

I dag för tjugo år sedan

”Måndagen den 19 augusti 1991 kom vi ner till en av restaurangerna i det väldiga hotell Rossija för att äta frukost. Klockan var lite över åtta, vi hamnade vid samma bord som två ryska damer i sina bästa år, och de kunde inte hålla tyst med vad de visste. Det skulle jag inte heller ha kunnat i deras ställe.
De ställde efter några minuter någon ledande fråga som vi i morgontröttheten inte uppfattade och då sa de två rent ut: – Har ni inte hört? Gorbatjov är avsatt. Det har sagts både i radio och på TV.
Så fort har jag nog aldrig avslutat en frukost. Vi var snabbt uppe på rummet igen och konstaterade att hotellets radio var trasig (som alltid), att TV sände någonting ointressant och att mottagningen på vår egen kortvågsradio var milt sagt otillfredsställande. Jag var tvungen att hänga ut genom fönstret för att höra något, men klockan nio var saken uppenbar: Michail Gorbatjov hade avsatts av sin egen regering, eller delar av den, och det var nu helt andra personer som hade kontrollen över landet. /…/ Nyheten var egentligen två-tre timmar gammal /…/”

Inledningen av kapitlet Slutet på sovjetmakten, sid 299-313, i min bok Ett annat Moskva, (Bonniers 1993). Sovjet finns inte längre, inte heller hotell Rossija.

En strålande skildring av dessas dagar har lämnats av dåvarande Moskvaambassadören Örjan Berner, finns i en vänbok till Krister Wahlbäck: ”Örjan Berner skildrar dagarna 1991 då Sovjetkommunismen föll. Även en som själv kryssade med sin Saab mellan stridsvagnarna den där augustiveckan läser den spänstiga redogörelsen som en rafflande thriller. Berner drev omkring som en hungrig ung utlandskorrespondent i händelsernas olika centra och det var tur att han inte hamnade mitt i skottlossningen. ” (Ur ett kåseri i DN 2007.)

Han borde skriva en hel bok om det, så bra är det kapitel som finns i vänboken till Wahlbäck.

I ”Ett annat Moskva” finns en bild där jag och min älskade hustru står framför den tomma sockeln vid Lubjanka, där Tjekans-NKVD:s., KGB:s (etc) grundare Dzerzjinskij dagen NYSS tagits bort.

De största ögonblicken i mitt liv är när barnen föddes.
Men de här dagarna i Moskva 1991 kommer strax efter.

En kommentar. I Västvärlden och på andra håll är det Berlinmurens fall som står för slutet på kommunismen, inte augustidagarna då den verkligen, definitivt. Som bekräftelse på att världen utanför Ryssland / SSSR så gott det går försöker låtsas som om Ryssland inte fanns.

1 kommentar

Synonymerna landsflykt och exil

Synonymerna landsflykt och exil

Exil och landsflykt är två ord som används i lite olika betydelser. Det aktualiseras av artiklar om Anders Olssons nya bok om författare i exil. Finns det någon fast definierad betydelse för de två orden?

1) EXIL.

Om vi håller oss till detta senare ord kommer det av latinets exsilium, vilket ursprungligen betydde landsförvisning. ”Numera landsflykt”, tillägger Nationalencyklopedin. Ett flertydigt ord definieras med ett annat flertydigt ord.

Frågan är, grovt förenklat, handlar det om

Av makthavare påtvingad (förvisning, landsförvisning)

Av omständigheterna framkallad vistelse utomlands

eller

Helt frivillig vistelse utomlands?

Det är vanligt att man i sådana här sammanhang omedvetet utgår från att det finns en enda korrekt betydelse som utesluter alla andra.

Men sätter man sig ner och slår i ordböcker och texter finner man att ord som sagt kan vara flertydiga. Det här är mycket bra exempel.

Jag har flera gånger varit med om att ryssar och andra, med ursprung i länder som ägnat sig en hel del åt landsförvisning, varit angelägna att säga ”Jag lever inte i exil, jag är frivilligt utomlands”, och den skiljedragningen är förståelig och mycket viktig – den innebär att personen i fråga kan göra resor mellan sitt vistelse- och ursprungsland, vilket för landsförvisade inte är möjligt. Annat än till exempel om ursprungslandet byter politik eller rent av makthavare.

(Vi kan i sammanhanget bortsett från att ”förvisning” kan vara inom ett tillräckligt stort land för att den som drabbats av makthavarnas ogillande kan förvisas till exempel från Moskva till städer något hundratals kilometer bort eller rent av till yttersta Sibirien, men utan att vara inspärrad i fängelse eller fångläger.)

I själva verket används ordet exil i modernt språkbruk vanligen omarkerat med avseende på tvång – utlandsboendet kan vara framkallat av makthavares ingripande eller av livsfara om man stannar i landet, men det kan också vara att som Joyce eller Samuel Beckett frivilligt bosätta sig i Trieste, Paris, Zürich och så vidare, för att man i dessa fall trivs bättre där; sedan kan ju det inträffa att världspolitiken driver en vidare till det neutrala Schweiz.

Hjalmar Söderberg bosatte sig i Danmark efter komplikationer i privatlivet, men han kunde ha bott kvar i Sverige. Vilhelm Ekelund bosatte sig i Danmark efter en misshandelsdom på en månad. Båda var enligt godkänt svenskt språkbruk i exil.

De sovjetiska makthavarna satte 1974 Solzjenitsyn på ett plan till Väst och han kunde inte återkomma till Ryssland förrän efter att kommunismen 1991 hade störtats. Han var under den tiden i exil.

Alla varianter av betydelse hos ”exil” finns alltså, i alla fallen talas det om exil. Både på svenska och andra språk.

2) LANDSFLYKT

Det bekräftas av definitionen i Svenska akademiens ordbok av exil – ”tvungen eller frivillig landsflykt eller vistelse borta från hemlandet (eller hemorten)”.

I denna artikel i SAOB kan alltså ”landsflykt” vara frivillig.

Lustigt nog underkänner en annan artikel i SAOB, den om om ordet ”landsflykt”, just denna användning av ordet!


Det beskrivs som ”även oegentligt i fråga om en mer eller mindre frivillig vistelse utomlands”.

Alltsammans bottnar kanske i att vi inte har något annat, enkelt och lätthanterligt ord för ”vistelse utomlands”?

Engelskan har ju ett lätthanterligt ord för den som bor utomlands, ”expat”, belagt i skrift första gången 1962 och från början en talspråklig variant av expatriate. Det långa ordet betydde från början just landsflyktig men blev senare dubbeltydigt som exil och landsflykt, men ”expat” anges neutralt som ”över hur taget boende utomlands”.

När det gäller påtvingad exil utan möjlighet att återvända till hemlandet krävs det garanterat mycket för att en svensk skall kunna sätta sig in i vad den situationen kan innebära.

Och när det gäller orden så ser man återigen att det i språkfrågor ofta inte är så att ena alternativet är absolut rätt och andra absolut fel, och att läran om markerat och omarkerat ofta ger en bättre beskrivning av förhållandena. Exil har betytt landsförvisning men är i modernt språkbruk omarkerat med avseende på tvång, landsflykt är egentligen förstås markerat med avseende på tvång, även om lite vårdslös användning förekommer som om det var med det ordet som med exil.

Själv lever jag för tredje gången i mitt liv i frivillig exil, som jag trivs i. (Moskva drygt ett år, sedan San Diego drygt två år och nu Cambridge i drygt tre år.)

Lämna en kommentar