Två utmärkta böcker om Ryssland

Detta är en ny text om dels Jens Mühlings bok som jag tidigare bloggat om, dels om Peter Pomerantsevs bok. De två kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.

[9 873] 11.900 11 423, 11 469

Rysslands stora kropp och gåtfulla själ skakas av konvulsioner. Niagarafallet av motstridig, lögnaktig och fördomsfull desinformation och de höga opinionssifrorna för Putinkan inte dölja omfattningen av konvulsionerna. Sabelskramlande diplomater och tv-presentatörer hotar Väst med kärnvapen. Från den kriminella krigföringen i östra Ukraina fraktas stupade ryska soldater till hembygden för begravning. Levnadsstandarden har sjunkit katastrofalt.

I omvärlden försöker man förstå vad som är på gång. Det ges ut en hel del böcker med politiska och ekonomiska analyser. Två aktuella böcker med personliga upplevelser är minst lika givande som politiska analyser. De jämnåriga journalisterna Peter Pomerantsev, född 1977, och Jens Mühling, 1976, rapporterar som från två skilda världar men ändå från ett och samma väldiga land, i böckerna Nothing is True and Everything is Possible och Mein russisches Abenteuer.

Tio månader gammal flyttade Pomerantsev till England med rysktalande föräldrar. I tjugoårsåldern myglade han in sig i Moskvas tevevärld och hade framgång med sin oförskräckthet och tvåspråkighet. Den värld han hamnade i var glitter och cynism, den vräkiga nya överklassen och ofattbart rika män. Och välbyggda långbenta flickor från landsorten som kommit för att hitta en rik karl. Han var överallt gärna sedd och hans bekantskaper kallade honom helst Piter, inte Pjotr eller Petia, för engelsk teve har hög prestige.

I ett projekt med en framgångsrik landsortsgangster som härskade enväldigt i sin stad långt bort i östra Sibirien befann han sig långt från glittrets Moskva. Märkligaste synen var en kulle täckt av glänsande plåt, imorterade bilar från Japan som skulle vidare Gangstern har sedan haft sina ups and downs och måste ta till knep för att hålla sig undan – inte för polisen, utan konkurrerande ligor.

Pomerantsev är nu tillbaka i England med moskvafödd hustru och litet barn. Han ger med sin teve-bakgrund utmärkta sammanfattningar av den putinstyrda vulgära och osammahängande desinformationen om relationerna med Väst och av tillståndet i själva Ryssland.

Mühling är för sin delen sådan skildrare som kommit den ryska björnen in på kroppen, in i fällen, bland loppor och mutkolvar, vanligt arbetsfolk och ädla kvinnor. Och genier och galningar, bland vilka variationerna är så många att det inte är lätt att säga vem som är vad.

Jag kom över boken på engelska i Cambridge där jag bor, A Journey into Russia, i en mycket förtroendeingivande översättning.

Det mesta av hans ryska äventyr äger rum långt från Kreml och det nya brusande affärslivet i storstäderna. Det blir ett rikt och mångsidigt porträtt av dagens Ryssland. Raffinerat komponerat på det där sättet som man genomskådar först efter läsningen.

Mühling bor hos vänner i Moskva och Sankt Petersburg. Men hans Ryssland ligger också långt utanför Moskvas stadsgräns, ute i det som romantiker anser är det sanna Ryssland och som huvudstadsinvånarna föredrar att inte tänka på. Ett annat Ryssland.

Han tog ledigt ett år och och hans kringflackande har en röd tråd som han då och då överger men ändå för till ett effektfullt slut. Långt bort i den sibiriska urskogen har det funnits bosättningar med gammaltroende. På tsartiden hade de flytt undan den ortodoxa kyrkan och under sovjettiden drog de sig ännu längre in i skogarna, undan kommissarier och tvångskollektivisering.

1978 fann geologer en gammaltroende familj som i sin isolering inte visste vad som hänt i världen men inte längre hotades av sovjetmakten. I stället dog de flesta när de kom i kontakt med omvärldens baciller. Fadern och dottern Agafja överlevde. Det skrevs en del och Mühling läste flera gånger ett tidningsklipp om dem. Den röda tråden är att hitta Agafja Lykova, som till slut blev ensam kvar.

Resultatet är en av de allra bästa reportageböcker som jag överhuvud taget läst i ämnet Ryssland, och jag har ändå läst en hel del. Den hade inte kunnat skrivas före 1991. Det enda i samma klass är väl Anna-Lena Lauréns De är inte kloka, de där ryssarna.

Hittar Mühling den ryska själen? Jo. Det klarar man inte utan en verklig litterär begåvning. Man kan ju inte ta på den ryska själen. Men han finner den i dess många förgreningar, omisskännlig och undflyende.

I Moskva bor han hemma hos en gammal vän i en trång tvårummare. En dag kommer dit en atletiskt byggd ung munk som är förälskad i en annan inhysing, en jämnårig kvinna från Vitryssland. Munken kastar sig över henne; Mühling och värden kan nätt och jämnt dra bort honom där han ligger över henne. Hon får inte värre men än att ena kinden är röd av munkens skägg. Det är Dostojevskij eller Leskov i våra dagar. Nästa dag är den vitryska flickan borta, förståeligt nog, men i köket sitter munken och värdens mamma, som nu kommit hem. De dricker brännvin och förklarar oberört:

– Så här är vi. Först bråkar vi och sedan blir vi sams.

Mühling flyttar därefter.

I Moskva besöker han Butovo utanför stadsgränsen. För de informerade har byn ett nattsvart rykte. Bakom höga staket dödades under Stalintiden terroroffer som kastades i väldiga massgravar. Det skrevs om Butovo under Gorbatjovs sista år och nu reser sig en nybyggd kyrka, som inte fanns där när jag med min bil besökte platsen. Kyrkoherde är en före detta geolog, fader Kirill, vars egen morfar ligger någonstans i massgravarna. Mühling besöker kyrkan flera gånger. Dessa olyckliga med nackskott dödade är nu martyrer som fader Kirill vakar över.

Uppgifterna varierar om hur många som ligger i massgravarna. Mühling har uppgifter om fjorton månader under terrorns höjdpunkt 1937-1938. Då sköts fler än tjugotusen människor – alla var oskyldiga. I genomsnitt dödades femtio om dagen. Den yngste var fjorton år, den äldste var en mer än åttioårig biskop. Men anläggningen var i bruk i två årtionden.

KGB byggde en sommarstugeby på en del av området. Mühling möter en gammal man som bor där. – Det är klart de var brottslingar, säger mannen aggressivt. – Tro inte alla lögner.

Han vill inte tala om vad han haft för yrke. – Jag byggde samhället.

Tre nya kyrkor besöker Måuhling, tre milstolpar. Först den som byggts i Jekaterinburg i Ural på platsen för mordet på tsarfamiljen 1918, som följdes av oräkneliga mord på oskyldiga människor, de kan bara räknas i miljoner.

Därefter kyrkan i Butovo, minnesmärke över dessa massmord.

Och slutligen en ny kyrka i Tjernobyl, där en kärnkraftskatastrof markerar början på slutet av det ruttna Sovjetunionen med dess sammanbrott. Även den kyrkan leds av en man som först i medelåldern lämnat en etablerad karriär för den andliga banan., han var maskiningenjör på en livsmedelsfabrik.

I Sankt Petersburg träffar Mühling fader Jevstafij som också har bytt livsbana. Han var förut lärare i marxism-leninism vid en högskola men lämnade dena världsliga religion för ryska kyrkan. Han blev herde för en församling i utkanten av Sankt Petersburg men avsattes när det visade sig att han hade en ikon av Stalin i kyrkan. Enligt honom hade Stalin räddat den ryska kyrkan.

Fantaster, människor med förryckta idéer är det ingen brist på. Om de är vanligare än på andra håll i världen är en av förklaringarna att under sjuttio år kunde ingen lita på den information som myndigheter och andra auktoriteter spred. För att inte tala om nu under Putin.

Mühling möter en i samhället väl fungerande museitjänsteman som är benhårt övertygad att han är sonson till siste tsaren, alltså son till den blödarsjuke tsarevitj Alexej. Jaså, har man identifierat Alexejs kvarlevor med DNA och allt? Lögn! är hans reaktion.

En framstående matematiker har räknat ut att världshistorien är förfalskad. Det har bara gått tusen år sedan Kristi födelse, han vet till och med vem som manipulerat allt: en av de två berömda italienarna Scaliger, far och son, vi får inte veta vem av de två. Hans beräkningar hänger ihop på ett förbluffande vis, men den tyske författaren tror nog ändå inte på honom.

Nya sekter, kristna och andra, har vuxit upp runtom i landet. Flera hundra proselyter ute i Sibiriens urskog har byggt ett prydligt samhälle och dyrkar en före detta trafikpolis som nu kallar sig Vissarion och är Guds pånyttfödde son. Han kommer ibland ut ur skogen klädd som Jesus på gamla bilder och talar till sin hjord, med mikrofon och högtalare. Efter Gamla och Nya skriver han på ”Det sista testamente”t. Mühling kan på nätet läsa om sitt eget möte med honom när det gått ett år och då är den nye Guds son uppe i tjugo delar.

I dag skulle Mühlings odyssé kanske vara svårare att genomföra. Myndigheterna har meddelat nya regler för utlänningars vistelse i Ryssland. Samma regler som på Sovjettiden, tänker jag. – Äsch, de har gällt hela tiden, säger sakkunniga regeringskritiker. Men de kommer kanske att tillämpas lika noggrant som före 1991.

Sökandet efter den åldriga gammaltroende kvinnan Agafja stöter på motgångar. Som i en riktig saga är han nästan framme men måste vända om, flera gånger. För att slippa vandra genom den ogenomträngliga urskogen ska han ta båt uppströms i floden Abakan från en gudsförgäten sibirisk liten ort, men detta år är vattenflödet ovanligt rikt och det går inte.

Det leder till givande resor runt i Sibirien. Var gång han ringer sin kontakt på plats är strömmen fortfarande för stark i floden. Till slut har det bättrat sig och han ger sig iväg med två medhjälpare från trakten i en liten motorbåt. Halvvägs inser de vid det här laget stupfulla medhjälparna att de glömt ta med sig tillräckligt med bensin. Det är bara att vända. Ut på strövtåg i Sibirien igen.

Till slut får han tag i nyktra medhjälpare och kommer faktiskt fram till Agafja från de gammaltroendes skara. En svensk tänker stillsamt: den här urskogen som så spännande kallas tajga (det stavas ofta taiga) är helt enkelt det barrskogsbälte som sträcker sig från Stilla havet över norra Ryssland och Finland ner till småländska höglandet. Kunnigt skogsfolk i Sverige brukar kunna leta sig fram efter djurstigar, och det borde nog gå även i Sibirien.

Agafja Lykova visar sig vara en liten vital kvinna som reder sig själv. En gång om året kommer en annan eremit som heter Aleksej och hjälper henne med karlsysslor, som att lägga upp ved inför vintern. Hennes tal består av ålderdomliga vändningar och av sång, redigt men svårt att hänga med i. Besökaren ger upp sina försök att skriva ner samtalet som sträcker sig över flera dagar.

Hans bok är ett lyckat litterärt verk, som bra reseskildringar kan vara, och man följer honom med intresse genom Ukraina, Ryssland och Sibirien. Det finns bilder på Agafja (eller Agafya) på nätet och rent av en liten kort film, det är kanske inte riktigt så svårt att förstå vad hon säger. Hon har hon fått fler besök.

Den ryske engelsmannen Pomerantsev och tysken Mühling kompletterar varandra väl.

Fast medan man inte vill göra Pomerantsev sällskap i hans VIP-värld skulle man gärna resa med Mühling i hans Ryssland.

Nog fanns det mål och mening med hans färd, men det var resan som var mödan värd. Rysslands själ fanns inte hos den imponerande gamla kvinnan, utan runt om i strövtågen som till slut nådde ända fram.

Om nu denna själ verkligen finns, men den är som sagt både påtaglig och undanflyende.

Annonser

, , ,

  1. #1 av Jaquelyn Scarrow på april 6, 2017 - 16:50

    Love the website– very user friendly and whole lots to see!|

  2. #2 av Benjamin Wiece på juni 4, 2017 - 15:47

    free bets

  3. #3 av Poker online på juni 5, 2017 - 14:52

    amazing post, thanks. excellent write-up as well as idea|Thank you for discussing your current post I’d usually stick to|Thanks a lot all for your info as well as Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott remarks Relation ….|an extremely successful site. Incredibly unveiling post. With thanks to the contributors.|I significantly appreciate every one of the info I’ve go through here. I will get the word out about your blog site with men and women. Cheers.|wonderful, many thanks -)|truly it is a great net thanks a lot thanks admin very good article extremely messege|Ooohh, fantastic data you’re writing that really clean. I’m quite lucky to obtain this specifics within you. Poker online http://www.feraripoker.org/

  4. #4 av Poker online på juni 5, 2017 - 15:07

    I’ve a friend that is an authority about this matter when I pointed out your post Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott he was very interested. Poker online http://www.feraripoker.org/

  5. #5 av Cary Hoysradt på juni 8, 2017 - 16:12

    forever21 reviews

  6. #6 av Gino Musch på juni 8, 2017 - 17:59

    Aspergers Quiz

  7. #7 av daftar sbobet på juni 10, 2017 - 01:35

    Needless to say, what a wonderful Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott weblog along with instructive articles, My partner and i definitely can bookmark your web site.The best! daftar sbobet http://deposbobet.co/

  8. #8 av judi poker online på juni 10, 2017 - 14:04

    Extremely well put together short article Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott.Genuinely many thanks! Will certainly examine on… judi poker online http://www.feraripoker.org/

  9. #9 av Poker online på juni 10, 2017 - 14:17

    Hello there would you mind permitting me understand which service provider you’re dealing with? I’ve loaded your website Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott inside Three diverse browsers and I should declare this web site loads faster and then nearly all. Could you suggest an excellent hosting provider in a reasonable price? Cheers, My partner and i regards!.Poker online http://www.feraripoker.org/

  10. #10 av Togel Online Paling Terpercaya på juni 10, 2017 - 14:46

    Can you tell us more about this? Två utmärkta böcker om Ryssland | Staffan Skott I’d love to find out some additional information. and you can read my article about Togel Online Paling Terpercaya http://dewi4d.org/

  11. #11 av Zenia Ghelfi på juni 14, 2017 - 09:22

    vente cialis en belgique

  12. #12 av Juan Jappa på juni 14, 2017 - 09:25

    home depot $10 off $50

  13. #13 av Alexa Merlos på juni 14, 2017 - 09:28

    Modern sofas

  14. #14 av free snap milfs på augusti 19, 2017 - 20:02

    snap milfs

  15. #15 av Jesse Grillo på augusti 31, 2017 - 22:57

    Keep up the good quality writing, it is rare to see a nice post like this one these days. Such a deep answer! Nice read.

  16. #16 av Sheldon Owen på september 1, 2017 - 01:00

    You should be thanked more often. Try to make the guest blogs as good as possible by promoting and dropping links. I am on the same side as you.

  17. #17 av press release på september 2, 2017 - 02:17

    Fantastic blogs! Your website is really useful. Nice read. Babies and small animals probably love you. Some nice points there.

  18. #18 av Sheldon Owen på september 2, 2017 - 22:11

    cool post. My bff would like to be a master in this issue someday. I bet you do crossword puzzles in ink. I love articles like this one but I find myself spending hours simply browsing and reading.

  19. #19 av Jesse Grillo på september 2, 2017 - 23:40

    Your article is absolutely on point! I really like your post however… I am a terrible reader. Do you have Youtube videos on the topic?

  20. #20 av entrepreneur adviser på september 4, 2017 - 09:42

    I will bookmark this. This website really sparked my interest. Old school Reddit pros would love this.

  21. #21 av CEO adviser på september 4, 2017 - 12:19

    You remind me of my neighbor. I found this on Pinterest I was reading your website and my crazy pet pig spilled a mug on my lap top. You could survive a Zombie apocalypse.

  1. Sherri
  2. heroes charge coins hack
  3. best cannabis club barcelona
  4. la mesa
  5. emagrecer de vez livro baixar gratis
  6. vao dang ky m88bet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: