Tre svenska hotell recenserade

TRE HOTELL – en ovetenskaplig men djupt känd recension. Lydmar, Malmen, Connect i Skavsta.
Det är alltid intressant att bo på hotell i en stad som egentligen är ens hemstad. När min far Sten (1910-1974) kom till sin barmdomsstad första gången efter sina föräldrars död rapporterade han om underliga reaktioner inför att bo på hotell där. Här några synpunkter på tre hotell av skiftande sort.

LYDMAR.
Södra Blasieholmskajen. Rummet kostar enligt nätet 3 500 kronor natten. Jag var inhyst av omtänksam arrangör som ville bjuda på det allra bästa.

Personalen. Också ett under av älskvärdhet och omtanke.
Utsikten. Storartad. Strömmen åt ena hållet och Nybroviken åt andra hållet, från takkupa.
Frukosten. Utmärkt, farlig för den som vill hålla igen. Men bor man utomlands kan man inte säga nej till prinskorv under en kort sverigesejour. Också i övrigt högsta klass.
Rummet. Det knasigaste hotellrum jag upplevt under många resor runt vår jord, från Brasilien till Kina, från Archangelsk till pseudohyddorna i Krugerparken. Inredaren på Lydmar hade inte ställt något skrivbord i rummet. Däremot fanns det en prydnad i form av en rostig, säkert hundra r gammal trehjulig barncykel. Visste han att jag har skrivit om trehjuliga barncyklar med flak i både Aftonbladet Innerspalt och på Namn och Nytt, och om massor av riktiga cyklar? Men på ett hotellrum vill man ha ett skrivbord och inte oanvändbara trehjulingar. Personalen erbjöd sig att se efter var det fanns rum med skrivbord, men när man klockan tolv på natten efter resa med Ryanair framför sig har en (utmärkt) säng och duschmöjligheter vill man inte ägna en halvtimme åt att jämföra hotellrum. Och så var det ju bara en övernattning till. Jag gillrade upp datorn på en bokhylla och den utmärkt personalen kom med en stol att sitta på (det fanns bara en schäslong utöver sängen i rummet).
Ett aber. Den flotta entrén inbegrep en lång svängd trappa. Jo, den snälla personalen bar genast upp sjuttioåringens två väskor. Hiss fanns vid en annan stängd entré och det tog tid när man var där, innan någon kom och öppnade.

MALMEN.
Medborgarplatsen. Inte heller betald av Skott privat. Vald av sentimentala skäl. För sextio år sedan bodde jag där med min far. Malmen var då nytt och märkvärdigt, snygg ljus inredning, soffor som till natten gjordes om till bra sängar.

Personalen. Vänlig, smidig, hjälpsam.
Utsikten. Stockholmskänsla i kubik. Härligt. Medborgarplatsen, Björns trädgår
Rummet. Inte riktigt lika knasigt som Lydmar, men svåruthärdlig dekor. Underliga plastskulpturer (Snövits dvärgar i svart) i stället för småbord, gigantiska svartvita fotografier av säkert hög konstnärlig halt, men känsliga naturer skulle nog fått otäcka drömmar. En svart sängrygg som såg ut som något som blivit över när Disneyworld inrättade sitt spöktåg. Konstiga bord med vasliknande, rank utformning.
Frukosten. Mycket bra. Jag äter tidigt men när jag kom ner lite senare för en påtår var det uppenbart att matsalen för frukost är underdimensionerad. Folk satt även i foajén och åt.
Överraskning. Badrock i tjock härligt frotté och en storlek som jag fick plats i. Var köper man sådana?
Trevlig detalj. Jag råkade nämna för en städerska att jag snart skulle hem till hustru och katt. Det tog säkert tio minuter att diskutera våra respektive erfarenheter av trefärgade katter. Hon såg undrande ut när jag nämnde att man i England anser att trefärgade katter alltid är crazy, men vi kattvänner blir alltid vänner. Hon visade mig det foto av katten som hon hade i plånboken.
Ett aber. Bagagerummet för användning mellan ut/incheckning och avresa. Någon rationaliseringsglad administratör har bestämt att gästen själv ska släpa ner sina väskor (via hiss) till källaren där man inte heller har den relativa kontroll som det innebär att personal sätter in och lämnar ut.
Ett annat aber. Ljud från baren (och diskotek?) fortplantas genom husets stomme till det rum där jag bodde. Basgångar och annat. Upphörde gudskelov 0200. Jag kunde ändå sova, men när man vaknade till vid ettdraget var det lite svårt att somna om.

CONNECT
I Skavsta intill flygplatsen.
”Stockholm-Skavsta” heter det, så kan jag räkna in det i min trippelhotellundersökning. För att slippa ta mig upp mitt i natten för att hinna med Ryan Airs morgonplan till ”London-Stansted”. Bussresan till Skavsta tar en timme och tjugo minuter, ovanpå allt annat. Rummet kostade hälften av Malmens logi. För två år sedan var hotellet räddningen när flyget var försenat sju timmar på grund av strejker i Italien. Då var Connect en mycket glad överraskning.

Personalen. Älskvärd och fungerade bra. Med undantag att inför avresan får man inte checka ut förrän man står där med väskorna. Att checka ut först och sen gå upp och hämta väskorna går inte.
Utsikten. Kan man inte begära. Fast det är vackra tallar utanför, och från somliga rum kan man se Svenska Flaggan. Leve den!
Rummet. Funktionellt, precis vad man behöver, i synnerhet om man får rum med balkong (för rökare, vad jag kan förstå) och kan ta in den trevliga korgstolen och använda som fåtölj.
Frukosten. Modest men OK. Ett plus: serveras från klockan 0400! För dem som behöver.
Överraskning. Jag förvånades även första gången över att det inte finns stationär telefon på rummen. Även om ”alla” har mobiltelefon så är det nog så att många av hotellgästerna har mobil med bara utländsk anknytning, som inte alltid går att använda och/eller ruinerande att använda.
Överraskning nr 2 (första gången för två år sedan). Utmärkt restaurang, mycket bra käk.

SLUTBEDÖMNING.

På första plats. CONNECT HOTELL vid ”Stockholm-Skavsta”.

Juryns motivering.
Trots den bedövande lyxen och utsikten på Lydmar, trots Stockholmskänslan på Malmen där det dessutom är bara ett par minuters väg till den oemotståndliga krogen Kvarnen (och inte särskilt långt till kolgrillen Amida på Folkungagatan, som jag i åratal avsett att besöka och nu äntligt ätit grilltallrik på, rekommenderas varmt), trots allt detta sätter jag Connect högst.

Motivering: Vid insomnandet plågas man inte av oroliga tankar om hur Lydmars och Malmens rumsinredare har det på det hem där de sedan länge inhysts. Kanske får de umgås och kollegialt diskutera sina arbeten. Är Malmens inredare mycket avundsjuk på det genialiska i att ställa en rostig och oanvändbar barncykel i rummet? Kontrar han med de groteska smaklösa plasstatyerna av Snövits dvärgar som småbord? Har inredarna fått bekväma tvångströjor? Är vårdarna snälla? Får de två inredarna madrasserad cell om de försöker slå huvudet i väggen? Den som inredde de lugna rummen på Connect har nog inte behov av sådan miljö.

Advertisements

, ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: