Gruss an Kiel

Angående Gruss an Kiel, morgonmarsch utsänd av Bengt Samuelson på facebook fredagen den 14 januari MMXI.

Denna härligt livsglada marsch från 1864 av sachsaren Friedrich Spohr (1830-96) (ej att förväxla med kompositören Ludwig/Louis Spohr (1784-1835). Den senare ägnade sig åt lättare genrer, skrev till exempel violinkonserter, symfonier och inte mindre än tio operor, och man finner 189 träffar på hans namn hos Amazon. Av Friederich Spohr har vi bara ett känt verk – men ett lejon.

Den livsglada karaktären har lett till att detta är en marsch som går hem även hos dem som har fördomar mot marschmusik. Det lär ha förljudits i militärmusikaliska sällskap att detta är en komposition som även annars icke marschälskande hustrur (!) tycker om. I Sverige har någon sagt att den påminner lite om tjugotalsschlagern Gula Paviljongen.

Av allt att döma är tyska flottans musikkårer lite trötta på den, eftersom den är flottans marsch nr 1, med officiell status i två årgångar av förteckningen över antagna marscher, både Armeemarsch II:58 och Heeresmarsch II:130. Den spelas i Schweiz som Zofingermarsch och jag har sett en skiva där den kallas Husarenfreude (!) Som sagt, flottans musiker är kanske lite trötta på den, ska helst spelas när en örlogsman löper in eller ut, och jag har set den kallas GAK, för att inte tala om att på en skiva där den spelas ordentligt, som den ska, förekom den också i en variant i valstakt! Vilket påminner om en konsert i Musikaliska akademins gamla sal för rätt många år sedan då de värnpliktiga i Arméns musikkår (det var väl när den fortfarande hette musikplutonen?) med regementstrumslagaren (tamburmajoren) Johnny Rådén som dirigent hade vår pampiga nationalmarsch Under blågul fana på programmet och hade sammansvurit sig och spelade stycket i valstakt. Rådén slutade dirigera och försökte hålla masken. Han var för övrigt extra elegant klädd och hade specialsporrar till lågskor (det förekommer och är reglementsenligt).

Efteråt hade musikkårens militära ledning tänkt ta i på skarpen med pojkarna, men det visade sig att närvarande generaler var överförtjusta. Generaler är inte vad de en gång var!