Apropå Ranelid

Det konstateras att Björn Ranelid, som på senaste tiden lovprisat programmet Let’s Dance och beskrivit det som kultur och något av det finaste en författare kan ägna sig åt, för tre år sedan i en krönika i Dagens Arbete skrev tvärtom, att det inte fanns något snuskigare än sådana program:

”Man blir känd och berömd genom att mörda, våldta, förnedra sig på tusen sätt och att medverka som pajas i till exempel Let’s dance. Där hjälper det inte om man själv önskar bli utslängd och att man enligt alla sansade bedömningar saknar all talang för danskonsten. Folket tycks älska det låga, simpla och enfaldiga och röstar på den sämsta deltagaren.Den ekonomiska och intellektuella överklassen befattar sig inte med detta spektakel. Den väljer sina egna filmer, teaterpjäser, böcker och vanor. Sverige har nu en ny underklass med fän och lättledd boskap som skänker bort tio timmar av det vakna dygnet i veckan åt uttagningar till schlagertävlingar, Idol, Let’s dance och en drog vid namn deckare.”

Så långt Ranelid för tre år sedan. Han svänger i åsikterna som på dansgolvet.

Nåja, större författare än han har svängt, i det följande fallet dock på en annan nivå. Ur ett kåser i DN i augusti 2007:

” . . .ler läsaren milt åt två texter som sammanställaren Lars Ahlbom lagt bredvid varandra, utan kommentarer.
Först från Arbetarbladet 1959,”Bara en bråkdel av X:s diktning angår oss i dag”; ”aldrig har X varit oss så likgiltig som just nu”.
Och så en längre epistel tjugosex år senare, därY med mognadens tonfall säger så fint: ”Den store döde (alltså X, SS), en gång hyllad som nationalskald, sedan förnekad och förkastad, har genomgått tidens eklut, och det synes nu mera angeläget att förstå och förklara hans seger över glömskan.”

X = Heidenstam, Y = Sven Delblanc.

Det var, kan man tänka sig, ett tacktal den 6 juli 1985, för det årets Övralidspris.

(Fotnot: Vid Heidenstams hem Övralid utdelas varje år denna förnämliga utmärkelse till Heidenstams minne.)

Citaten kommer från en utmärkt samling Delblanctexter som Delblancsällskapet givit ut, Kritik och essäsistik 1958 – 1991.

Andra likhetstecken mellan Ranelid och Delblanc tänker jag INTE sätta.

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: