Kjell Albin om En mänsklighet i mänskligheten

Skånska Dagbladet 21/6 2013

 

Låna eller köp – men läs dessa

Skriv ut

Av Kjell Albin Abrahamson, utrikesjournalist och författare. 20 JUNI 23.30

Med stigande ålder (klokhet?) blir jag försiktigare med att rekommendera god litteratur. Men i tider av minskad bokläsning och ökat dataspelande kan jag inte hålla mig.
Det var länge sedan jag greps till den grad av en berättelse som Julian Betters Jag var barn i Gulag (Bonniers, 2013). Visserligen finns en ganska omfattande lägerlitteratur men inte som denna skildring av Stalins minsta fångar, barn till politiska fångar i Sovjetunionens korrektions- och arbetsläger.

Better skriver återhållsamt, utan melodramatiska gester eller patetiska uppvisningar. Därför blir man så tagen av denna skildring om barnet som inte visste att fadern var avrättad med ett nackskott och att modern var internerad ?folkfiende?. Julian Betters nästan matematiska nedteckning av sin stulna barndom är en skakande verklighetsskildring som borde få stenar att gråta.


Staffan Skotts En mänsklighet i mänskligheten (Norstedts, 2013) handlar om det judiska folket. Boken har den svåruppnåeliga kombinationen; spränglärd, klok, humoristisk, lättläst. Allt vad du velat veta om judar men varit alltför blyg för att fråga, får du veta här. Språk, historia, omskärelse, judiska efternamn, kosher, Gamla Testamentet, Israel – ja allt. Och som med alla välskrivna böcker vill man ändå veta ännu mer.

Staffan Skott ser inte bara ut som en gammal rabbi, han är verkligen kunnig, klok och tolerant som en rabbi. Men han är varken jude eller troende, tvärt om, dalmas och ateist. Skott vågar ta parti för Israel som han kallar ”den enda demokratiska staten i sitt hörn av världen, och en syndabock för de omgivande diktaturerna, på det att deras folk ska glömma sina inhemska plågor.” Plakat-aktioner som Ship to Gaza utsätts för berättigad avhyvling. Bara det.

Goran Vojnovic Blattejävlar (Ramus, 2013) är en alldeles lysande bok glimrande översatt från slovenskan av Sophie Sköld, måtte stipendierna regna över henne. Boken handlar om unga blattar i den forna jugoslaviska republiken, från Bosnien, Serbien och Kroatien. Tempot är rasande snabbt, det är våldsamt, vulgärt och humoristiskt. Blattarna – inklusive huvudpersonen, 17-årige Marko, enda son till bosniska illegala invandrare – är ena riktiga losers; de spelar dataspel, struntar i skolan och basketbollträningen, dricker alkohol och kommenterar allt. Till exempel hur slovenerna alltid går runt i sportkläder, spelar badminton och lyssnar på usla popsångare. Vem sa nåt om losers? Blattejävlar är en bok om ensamhet, främlingskap och isolering men framför allt en lidelsefull hyllning till dem som vågar segla under egen flagg.

Jag hade republikanskt roligt åt PapaFahrs Kungen och jag (Bicss Forlag & FutureSound of Jemtland, 2011). Bokens huvudperson (stora likheter med den egensinnige norske poeten och låtskrivaren Kjell K. Castberg) åker med självaste kungen på en märklig resa till såväl homohästfestival som Moldejazzfestival. En skröna av vildaste slag med fart och funderingar – och en kung ackurat lika trist som i verkligheten.

Advertisements

, ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: