Kyrkans tidning om En mänsklighet i mänskligheten

Stort fångat om det judiska

KYRKANS TIDNING   2013-06-05 Sida: 18  –  Sektion: RECENSIONER

Författare: JAN HOFF
BOK En mänsklighet i mänskligheten – Ett reportage om det judiska folket Staffan Skott Norstedts
Staffan Skott, Rysslandsexperten som jag mest känner som översättare av skönlitteratur, har nu skrivit en bok om judarna och den judiska kulturen. Inte bara om judendomen utan om alla möjliga aspekter av judiskhet. Vad det nu innebär? Det finns många svar, många definitioner.

En vanlig definition är att en jude ska ha en judisk mor för att vara godkänd, en annan att man ska vara praktiserande medlem av en judisk församling. Det finns en mängd andra sätt att ringa in detta undflyende begrepp. Är det en ett folk eller en religion? När det gäller invånarna i Israel blir det väl ännu mer komplicerat. Enligt den förstnämnda definitionen kan man inte bli jude genom att konvertera till den judiska tron, inte heller genom att bli medborgare i ett judiskt land. Så som man brukar kunna exempelvis inom islam eller kristendomen.

HISTORISKT SETT har det ofta inte hjälpt förföljda judar att konvertera till kristendomen. Det omgivande kristna samhället har fortsatt att betrakta dem och behandla dem som judar. Hela tiden är det både krafter utifrån (huvudsakligen kristna samhällen) och krafter inifrån den judiska gruppen (regler och traditioner) som format judiskt liv, som hållit folkgruppen judar relativt homogen och för sig själv.

Judarna, helt oavsett vilken definition man använder, är ett folk som utmärker sig i förhållande till andra folk. Inom vetenskap, litteratur, film, musik, företagande och så vidare. Skott förklarara detta med att judarna alltid varit ett läsande, läskunnigt, folk. Det har varit viktigt för var och en i en judisk grupp att kunna läsa de heliga texterna. Så har det ju inte varit alltid bland kristna, där läsandet rentav periodvis betraktats med oblida ögon.

Det är en märklig bok som Skott har skrivit, märkligare än den först verkar. Till en början känns det som vilken populärvetenskaplig bok som helst. Tråkig men nödvändig.

Man skulle rentav kunna säga onödigt nödvändig nu när det börjat hända otrevliga antisemitiska saker i Sverige igen. I stunder av mörker behöver vi så mycket upplysning vi bara kan få. Men detta är inte den vanliga populärvetenskapsvisan. Visst är det bitvis uppslagsboksfakta sida upp och sida ner. Men en populärt hållen faktabok måste inne-hålla basfakta, annars kan inte läsaren hänga med.

MEN PLÖTSLIGT hugger Skott tag i någon (till synes perifer eller ovidkommande) detalj som han tycker behöver utredas mer ingående. Ofta något språkligt (för han är ju översättare). Och – pang – blir Skott underhållande, ordentligt underhållande.

Antingen börjar han vända och vrida på orden och hitta på ordvitsar (som nog en och annan stensjäl hänger upp sig på, men jag tycker är ett friskt grepp!). Eller också sätter han igång med filologiska undersökningar som gräver fram så många paradoxer, motsägelser och varianter att han stundtals riskerar att undergräva, eller åtminstone relativisera, trovärdigheten hos de traditioner, urkunder och dokument som den judiska kulturen vilar på. Om alla politiker vore som Skott skulle man inte behöva ha olika partier, varje sida av en sak skulle ändå bli hederligt redovisad.

Och – pang – blir Skott underhållande, ordentligt underhållande.

Advertisements

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: