Omskärelse på olika håll i världen

Lagstiftning mot omskärelse är nu aktuell i Tyskland och föreslås i Sverige. Det är inte bara judar och muslimer som omskär gossar, det är också förbluffande vanligt i USA utanför dessa folkgrupper. Vad man än tycker om medicinskt onödiga ingrepp har de judiska församlingarna runt om i världen organiserat detta religiösa påbud väl. DN tryckte för tolv år sedan en artikel av mig i ämnet, som i mycket utgick från då aktuell bok av en amerikansk läkare.

KULTUR essä: Är oskuret bäst?

Manlig omskärelse. Den amerikanske läkaren David L Gollaher
arbetade för några år sedan i Norge och frågade efter en förlossning
vem som skulle omskära den nyfödde. De upprörda reaktionerna fick
honom att fundera över vad han dittills uppfattat som vedertagna
sanningar, skriver Staffan Skott.

När svenska myndigheter nu sätter upp regler för hur religiös
omskärelse av pojkar ska få gå till har det nämnts att en majoritet
av alla nyfödda amerikanska pojkar omskärs – inte bara judiska och
islamiska barn. Hur kommer sig denna allomfattande omskärelse i
USA?

Lewis A Sayre var på sin tid en av de främsta läkarna på Manhattan.
När han i februari 1870 undersökte en femårig pojke med krampaktigt
böjda ben upptäckte han att pojkens penis var allvarligt
inflammerad. Nästa dag omskar han pojken, det vill säga drog ut
förhuden och skar bort den.

Den sjuka pojken blev genast bättre och efter bara några veckor
fungerade hans ben som de skulle. Sayre provade operationen på en
annan pojke med paralyserade ben och även den pojken blev frisk.
Han provade omskärelse på en mängd sjukdomar och ansåg sig kunna
bota bråck, urinvägsinfektioner och mycket annat. Under den här
tiden trodde man ju att onani var en livshotande företeelse och
omskärelsens medicinska anhängare hävdade att den hjälpte också mot
”självbefläckelse”. Intressant nog förkunnades den samtidigt som
effektiv mot impotens. Ett försök att bota en mängd mentalt
efterblivna pojkar med omskärelse visade sig visserligen fåfängt,
men i övrigt ansåg sig Sayre ha gjort en viktig medicinsk upptäckt.

En mindre känd engelsk läkare hade faktiskt fem år tidigare
publicerat en artikel med liknande idéer, men först efter Sayres
insatser blev det vanligt med omskärelse som både botemedel och
förebyggande operation.

Omskärelse är ett urgammalt ingrepp. Judendomen och islam
föreskriver den för alla manliga medlemmar: nyfödda judiska pojkar
ska omskäras på sin åttonde levnadsdag. Många andra kulturer har
tillämpat omskärelse: i det forna Egypten omskars somliga men inte
alla, många afrikanska och australiska stammar har omskärelse som en
del av sina initiationsriter. De blodiga och plågsamma formerna av
könsstympning för kvinnor har sin motsvarighet i den mindre men
också smärtsamma operation som består i bortskärandet av en del av
förhuden.

Den amerikanske läkaren David L Gollaher arbetade för några år sedan
i Norge och frågade efter en förlossning vem som skulle omskära den
nyfödde. Han mötte oförstående och upprörda reaktioner och började
fundera över vad han uppfattat som vedertagna sanningar. Gollahers
nyutkomna bok om omskärelsen som ett märkligt inslag i den
medicinska antropologin, ”Circumcision. A History of the World s
Most Controversial Surgery”, innehåller allt man rimligen kan vilja
veta om omskärelse i både medicinskt och etnografiskt avseende.

Det är vanligt att man förklarar ursprunget till omskärelsen med
hygieniska motiv, eventuellt att sand som hamnat under förhuden
irriterar förfärligt (det låter troligt) och är svår att få bort i
ökenområden där det är ont om vatten. För islams del kommer kravet
på manlig omskärelse inte från Koranen, utan ironiskt nog från Gamla
testamentet. För judendomen har omskärelsen en enda betydelse: det
är ett tecken på förbundet med Jahve; en man är inte jude om han
inte är omskuren.

I Israel kan man därför läsa annonser i den ryskspråkiga pressen där
religiösa organisationer erbjuder gratis omskärelse åt invandrarna
från före detta Sovjet, där omskärelse var förbjuden.

Men med början 1870 blev så småningom omskärelse en rutinoperation
för nyfödda pojkar i USA, England och Kanada, ungefär som man i
Sverige för inte så länge sedan droppade lapis i ögonen på alla
nyfödda barn (som skydd mot eventuell gonorré från modern). I
England slutade man med allmän omskärelse efter andra världskriget,
då staten tog hand om all hälsovård och utvärderade olika ingrepp
efter om de var värda kostnaderna. Det konstaterades att
rutinmässig omskärelse var onödig.

I USA omskärs än i dag minst två tredjedelar av alla nyfödda pojkar:
fyra av fem vita, två av tre svarta och hälften av alla
spansktalande. Detta har bland annat lett till att man i
telefonväktarprogram i USA kan höra talas om oomskurna pojkar som
blir retade i omklädningsrummet av sina kamrater för att de ser
annorlunda ut. Motsatsen lär ha varit regel runtom i världen för de
judiska minoriteternas skolpojkar.

Den lilla hudflik som täcker ollonet på pojkar och män och för de
flesta är en självklarhet som naglar, ögonlock eller huvudhår, den
är tydligen en källa till förundran genom årtusendena. Inte bara i
form av vidskepliga riter i gamla kulturer. Den amerikanska
läkarkåren har fortsatt att tillämpa kategorisk omskärelse även
sedan Sayres teorier taktfullt förpassats till glömskan.

Då ansågs det att alla nyfödda pojkar borde omskäras därför att det
passade in i de nya insikterna om nyttan av renlighet.

Men då skulle man överge tankarna på omskärelse när alla med tiden
fick tillgång till dusch eller badrum och kunde skölja bort den vita
materia, smegma, som alla män med bevarad förhud har?

Nej, sade den amerikanska läkarkåren. Omskärelse skyddar också mot
cancer i penis och i sexualpartnerns livmoder, mot könssjukdomar och
urinvägsinfektioner. Detsamma hävdar många amerikanska läkare än i
dag – trots att American Cancer Society offentligen avrått
pediatriska forskningsällskapet AAP (American Academy of Pediatrics)
från att rekommendera omskärelse som en förebyggande rutinoperation
mot cancer. Och trots att samma AAP i mars 1999 efter stor vånda
förklarade att medicinska fakta inte motiverade rutinmässig
omskärelse.

Att omskurna har marginellt färre fall av olika sjukdomar, i
synnerhet veneriska, beror antagligen mer på hur vanligt det är med
omskärelse hos olika samhällsgrupper. I länder utan rutinmässig
omskärelse, som Sverige eller Finland, är könssjukdomar mycket
mindre vanliga än i USA, konstaterar Gollaher. (Antalet gonorréfall
per 100 000 invånare är i Sverige 3, i Kanada 18 och i USA 150 på
100 000 invånare.)

Men inrotade föreställningar är svåra att ta död på. Och
omskärelse, säger cynikerna, är en mycket snabb och enkel operation
som inbringar 250-300 dollar.

Den rutinmässiga omskärelsen av nyfödda pojkar i USA har under
senare tid väckt allt kraftigare motstånd. Den grundläggande
invändningen är att man inte ska utföra onödiga operationer. Till
och med den legendariske doktor Spock, som i sina tidiga böcker
rekommenderade omskärelse, ändrade mot slutet av sitt liv åsikt och
avrådde. När en operation utförs på mer än en miljon barn om året
inträffar naturligtvis också olycksfall. I några extrema fall har
hela penisen skurits bort; ett fall med en drabbad pojke som man
utan framgång försökte uppfostra som flicka (inklusive ny
plastikkirurgi) är mycket omskrivet.

Tonåringar och vuxna som omskurits vittnar om stor fysisk smärta.
Och det gör ont även för nyfödda som omskärs.

Marilyn Milos, som grundat en av de viktigare organisationerna mot
omskärelse, fick som sjuksköterska bevittna en omskärelse av en
nyfödd och tänkte med fasa på att detta hade hon utsatt sina två
äldsta pojkar för. Under senare tid har forskare försökt mäta den
chock som det omskurna barnet utsätts för, och man har konstaterat
kräkningar, apati, matvägran och andra tecken på allvarligt lidande.

Redan under antiken förekom det att judar som lämnat sina fäders tro
ville få förhuden tillbaka, så att de kunde röra sig i badhusen
eller delta i idrottstävlingar utan att hånas – man tävlade som
bekant naken på den tiden. Hos de amerikanska rörelserna mot
omskärelse finns all tänkbar information om olika metoder, från de
antika där man tänjde ut den förhud som fanns kvar till modern
plastisk kirurgi.

Vad ska nu förhuden vara bra för? Vad spelar det för roll om man av
religiösa skäl eller medicinsk slentrian avlägsnar den lilla
skinnbiten?

Modern forskning visar att förhuden inte är vilken bit hud som
helst. Dess inre del är vävnad av ett slag som bara finns på några
ställen på kroppen. Den liknar slemhinnor i munnen, vagina och
matstrupen, och den har en rikedom av nerver som i känslighet kan
liknas bara vid motsvarande i fingrar och läppar.

Den traditionella uppfattningen är att förhudens uppgift är att
skydda ollonet och hålla detta smidigt och känsligt. I själva
verket, säger vissa forskare, är det lika mycket fråga om att det är
ollonet som stadgar förhuden, och antagligen spelar förhuden en
mycket viktigare roll under samlaget än man traditionellt trott.
Den föraktade smegman har också en uppgift för sexuallivet på samma
sätt som sekretionen i kvinnans könsorgan.

Den vanligaste medicinska motiveringen (alltså icke förebyggande)
till omskärelse har varit förhudsförträngning. Men enligt Gollaher
har även den diagnosen ofta varit förhastad, eftersom man tidigare
inte var på det klara med att förhuden normalt är sammanvuxen med
ollonet hos nyfödda och först så småningom lossnar. Detta
förhållande skyddar ollonet och insidan av förhuden från orenlighet,
som till exempel det lilla barnets avföring.

Den omskurne mannen får en mycket hårdare yta på ollonet, vilket
nedsätter känsligheten. Det finns en gammal åsikt att samma fenomen
(den minskade känsligheten i ett på ytan hårdare ollon) leder till
att omskurna män är uthålligare i sexualakten. Modern
sexualupplysning torde annars kunna hjälpa de flesta par att uppnå
samma tillfredsställelse utan att beröva mannen en stor del av den
njutning tillsammans med en älskad som för de flesta är en omistlig
del av livet.

Det finns av lätt insedda skäl inte många som kan intervjuas om
upplevelsen av sexuallivet med och utan förhud. En äldre omskuren
man har dock klagat över att det på gamla dar blir ”som att älska
med armbågen”. Och den amerikanske läkaren William Morgon från
Baltimore har offentligt förklarat att sexuellt umgänge utan förhud
är som att se en Renoirtavla i svartvitt.

Kanske kan sexualforskarna en dag utreda om detta verkligen är sant
eller bara överdrifter i polemikens hetta. Av Gollahers synnerligen
läsvärda och populärt skrivna bok kan man dock dra slutsatsen att
när inga religiösa motiveringar föreligger (judarna har som alltid
skött sina angelägenheter med föredömlig organisation och hygien) är
rutinmässig omskärelse, milt uttryckt, en överspelad sedvänja från
det förgångna.

Staffan Skott

Författare och medarbetare i DN

David L Gollaher

Circumcision. A History of the World s Most Controversial Surgery

Basic Books

Se även Läkartidningen 21/00.

Tillägg 2012. Richard Swartz i DN: http://www.dn.se/ledare/kolumner/kyligt-mastrande-kritik

Advertisements

  1. #1 av kalle junior (@kallejunior1) på december 29, 2012 - 00:24

    Detta våld och Freuds sjukliga teorier måste tyvärr läggas på judarna.
    Den intensiva Pro-Circumsision lobbyn i USA är nästan helt judisk.

  2. #2 av Sartre på november 24, 2014 - 22:53

    Att dagens skräckinjagande IS består av 100% testosteronstinna frustrerade män kanske på psykologiskt plan beror på just denna motvilliga ”renhet” som männen ej kan hantera?

  3. #3 av Caroline på mars 9, 2015 - 09:06

    Väl skrivet! Jag fick nyligen höra om hur vanligt det är med omskärelse i USA och blev chockad över att det är så pass mycket genomfört där. Föräldrars förmodligen felinformerade uppfattningar orsakar alltså att folk skär bort förhuden på sina spädbarn. Jag ser det som ett fullständigt onödigt ingrepp som inte borde ske i sådan stor skala, utan endast bör göras för goda anledningar. Jag ser det som ett brott mot individens rättighet, eftersom vi som spädbarn inte kan göra några sådana beslut och dessa personer sedan tvingas ta nackdelarna av det. Om det väl genomförs så ska det genomföras bra, men som generell tanke så ska inte resurser läggas på icke-nödvändiga och ofta negativa ingrepp.

  4. #4 av breaking news på januari 27, 2017 - 20:25

    Greetings! Quick question that’s entirely off
    topic. Do you know how to make your site mobile friendly? My
    site looks weird when browsing from my iphone4.
    I’m trying to find a template or plugin that might be able to fix this
    problem. If you have any suggestions, please share. Thank you!

  5. #5 av Hindi Movie på februari 22, 2017 - 17:20

    Hi I am so thrilled I found your blog page, I really found
    you by error, while I was looking on Bing for something else, Nonetheless I
    am here now and would just like to say many thanks for a remarkable post and
    a all round exciting blog (I also love the theme/design), I don’t have time to go through it all at the moment but
    I have bookmarked it and also added in your RSS feeds, so when I have time I will be back to read a great deal more, Please do keep up the
    awesome work.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: