Lenin än en gång

I en pågående debatt om klasshat och annat har Åsa Linderborg och Göran Greider slagit ett slag för gamle Lenin. Efter Sovjets sammanbrott kom det en hel del litteratur om den verklige Lenin; Richard Pipes har skrivit en bok om det. Här en artikel i DN från 21 augusti 1992. I artikeln står det talat om världens största massmord, alltså ”Lenins och Stalins krig mot det egna folket”. Sedan jag skrev detta kom det fram fakta om Maos massmord (som i Jasper Beckers Hungry Ghosts, långt före den hedervärde Dikötter) och Maos krig mot det egna folket kostade alltså ännu fler oskyldiga människor livet.

Omvärderad kultfigur

Lenin (1870-1924) har sedan sin död varit föremål för en kult som ställer
Jesus och Muhammed i skuggan.

”Lenin älskar alla barnen! Lenin är alltid med oss! Lenin är mer levande
än alla levande!” var parollerna, och dessutom var Lenin skarpsinnig som
Sherlock Holmes, språkkunnig som tio FN-tolkar och visare än Sokrates.

Spåren av denna Leninkult är märkvärdigt levande även långt utanför fd
Sovjetunionens gränser, ja i dag är de snarast mer levande där.

Det hjälper föga att förklara människor som Lenin eller Trotskij med
begreppet ”ondska”, som Poltavahistorikern Peter Englund så klokt säger.

Det är bättre att se till vad de gjorde.

Lenin var inte demokrat utan krossade den bräckliga ryska demokratin, då
knappt sju månader gammal. Han styrde Ryssland med ett parti som lyckats
få 23 procent i landets enda hemliga demokratiska val, hösten 1917, och
lät skjuta företrädare för det parti (socialistrevolutionärerna) som
vunnit en överväldigande seger.

Under de senaste fem åren har det bedrivits ett flitigt arbete i Ryssland
med att dra fram sådana befallningar och yttranden från Lenin som
tidigare inte kunnat tryckas.

När den första sovjetkongressen avskaffade dödsstraffet blev Lenin
ursinnig och kommenterade: ”Dumheter. Hur kan man göra revolution utan
arkebuseringsplutoner?”

De ”vita” var till sin majoritet inte alls monarkister eller
ultrareaktionära (de senare fick bara någon procent i valet) utan vad vi
skulle kalla folkpartister och socialdemokrater och slogs för att
återupprätta demokratin.

”Alla som är inblandade i vitgardistorganisationer, sammansvärjningar och
uppror ska skjutas!” sa Lenin.

I hans samlade verk kan man också läsa en order till bolsjevikerna i
Penza om ”skoningslös massterror. Alla misstänkta ska spärras in i
koncentrationsläger utanför staden. Sätt i gång straffexpeditioner.”

Till Saratov: ”Skjut de sammansvurna och dem som tvekar, utan frågor och
utan något idiotiskt tjafs.”

Till Astrachan: ”Sätt till alla klutar för att fånga och skjuta
spekulanter och mutkolvar i Astrachan. Det gäller att ta itu med de asen
så de inte någonsin glömmer det.” (9/8, 22/8, 12/12 1918.)

Eller i ett brev från 1922: ”Det är ett allvarligt misstag att tro att
den nya ekonomiska politiken innebär ett slut på terrorn. Vi ska
återuppta terrorn och även en ekonomisk terror.”

Bland de hemligstämplade dokumenten finns följande: ”Ju fler av
företrädarna för det reaktionära prästerskapet som vi lyckas skjuta,
desto bättre.” Gång på gång upprepade Lenin detta: skjut på fläcken, utan
rättegång eller undersökning.

Lenin bar ansvaret för inbördeskriget, som kostade tio miljoner människor
livet. De röda hade 1919 i praktiken vunnit, och därefter handlade det
framför allt om rena bondeuppror mot bolsjevikernas övervåld och
konfiskationer av livsmedel. Röda armen krossade dessa bondeuppror i
floder av blod – inga ”godsägare och kapitalister”, utan det folk i vars
namn man sa sig agera.

Lenin drev också den politik som ledde till att minst fem miljoner
människor 1921-22 dog av svält – efter nya konfiskationer av livsmedel.

Den kloke Peter Englund skriver så här:

”Engels, Lenin och Trotskij hade alla förläst sig på militärteoretisk
litteratur och alla tre vurmade starkt för preussaren von Clausewitz. De
sög upp de militaristiska ideerna om kriget som en konst utövad av
snillrika begåvningar. Denna sköna dröm överförde de sedan till
revolutionen. I deras tankevärld kom revolutionen så att bli till något
som i generalstabskrigets efterföljd mest liknade ett parti schack,
komplett med bondeoffer och allt.”

Lenin grundade ett parti, en stat och en hemlig polis som kom att
genomföra historiens största massmord; staten blev dessutom ett
ekonomiskt fiasko som för vart år fungerade allt sämre och vars jordbruk
inte ens kunde föda sin egen befolkning (under tsartidens sista år hade
Ryssland varit Europas största spannmålsexportör, utan svält i landet).

Med sin politik tog Lenin livet av miljoner oskyldiga barn, och han gav
även sådana order som att låta skjuta fyra giftasvuxna flickor, en
dödssjuk trettonårig pojke och dessas tjänstefolk och livläkare, när han
ändå skulle ta livet av barnens föräldrar. (Ordern har nu grävts fram ur
arkiven i Moskva.)

Lenin och Hermann Göring hade det gemensamt att innan de kom till makten
var de ofta i Stockholm.

Så varför inte ha lika många minnestavlor över Lenin som över Göring?

STAFFAN SKOTT

Källor: Heller/Nekritj: Utopia u vlasti (Utopia in power); Radzinskij:
Nikolaj II:s levnad och död; V I Lenin: Samlade verk.
* * * * *

Advertisements

  1. #1 av Bo I. Cavefors på juni 8, 2012 - 10:44

    …var har englund fått för sig att ”Engels, Lenin och Trotskij hade… förläst sig på militärteoretisk
    litteratur och alla tre vurmade starkt för preussaren von Clausewitz…” den ”kloke” englund är väl som så ofta ute och reser runt i den egna historieskrivningen… trotsky var clausewitzkunnig och hade inte duon lenin/stalin vunnit vunnit maktkampen i sovjetunionen hade förmodligen allt sett annorlunda ut – att såväl lenin som stalin motarbetade (och lät avrätta) trotsky berodde på skilda skäl, bland annat på att den ene (t.) begrep sig på militärstrategi (och clausewitz i synnerhet…), medan de båda andra (l&s) varken begrep sig på militärstretegi allmänhet eller clausewitz i synnerhet… däremot var de båda extremnationalister och antisemiter – trotsky var internationalist och jude… första offret för den skoningslösa antimsemitism som därefter kom att praktiseras i sovjetunionen och dess lydstater… jag trodde, i min enfald, att man inom svensk intelligentia kommit över trotskykomplexet… det är bara att vänta på nästa generation historiker som förhoppningsvis inte har samma fördomar mot judar och internationalism…

  2. #2 av Lennart Svensson på juni 8, 2012 - 18:00

    Staffan Skott försvarar de judeutrotande tsargeneralerna

    • #3 av staffanskott på juni 8, 2012 - 18:36

      Lennart Svensson får läsa på. De vita i inbördeskriget ville återinsätta den lagligt valda konstituerande nationalförsamlingen. De otäcka pogromerna under inbördeskriget fördelade sig ungefär lika mellan röda och vita. Läs Richard Pipes (själv judisk flykting undan Hitler). De vita generalerna var med få undantag icke monarkister.

  3. #4 av Viktor på juni 9, 2012 - 00:16

    Låter som Min lilla Leniniana

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: