I huvudet på Tarkovskij

I huvudet på ett filmgeni

Tandvärk, dålig ekonomi och familjegräl.
Staffan Skott läser Tarkovskijs efterlämnade papper.

Vill ni kika in i själen på ett geni? Varsågod, det går för sig, i Andrej Tarkovskijs fascinerande dagboksanteckningar 1970-1986, som kommit på svenska lagom till åttioårsjubileet av hans födelse. 900 sidor vardagsanteckningar, djupa funderingar, anteckningar om privatekonomin och finansiering av nästa verk, ibland även skärvor från geniets inte alltid geniala tankeverkstad; plus sextio kompletterande ­sidor omkring det man har läst. Det kunde gärna ha varit mer än sextio. Boken är en stor kulturgärning.

Tarkovskij är med sina bara sju långfilmer ett av de främsta namnen i konstartens historia, där han är en av nyskaparna, erkänd av kollegor, filmkritiker och biobesökarna. Innan dagboken påbörjas har han gjort Ivans barndom och ­Andrej Rubljov (Yttersta domen), under dagbokens sexton år blev det fem filmer: I Sovjet Solaris, Stalker och Spegeln, utomlands Nostalghia och, i Sverige, Offret.

Några nämnvärda inblickar i ­själva inspelningarna får läsaren inte: under de perioderna har han annat att tänka på. Det är många andra luckor med stora hopp mellan datumen. Men boken är ett gripande läsäventyr bland annat på grund av närbilderna av en rysk intellektuells liv, så som de tedde sig i den monstruösa sovjetstaten. Man behöver inte vara vare sig cineast eller slavist för att följa Tarkovskijs öden sida för sida. Dålig hälsa, brist på mediciner, katastrofala tänder. Inköpslistor, bostadsbekymmer, ett sommarställe som brinner ner (de har en viss tendens att göra det i Ryssland, även för mina svärföräldrar).

Problem som en oskuldsfull västerlänning finner bagatellartade, ont om pengar, den allestädes närvarande vidskepligheten och tron på betydelsefulla sammanträffanden, när registreringssiffrorna på en passerande bil har en stor betydelse, det måste betyda något, men vad? Grundliga kontakter med helbrägdagörerskor. I en kyrka i Italien upptäcker han en rysk ikon: det måste betyda något! Kyrkobesök och glödande kristna synpunkter, som inte utesluter att han mot slutet av sitt alltför korta liv deklarerar för sig själv att han är agnostiker.

De eviga problemen med kommunistpartiets krav och filmbyråkratins ängslan inför partiets ideologiska ledning. Tarkovskij finns snart med på internationella listor över ”Världens hundra (tio) bästa filmer” eller ”De bästa tio filmregissörerna i historien”, men inför dem som bestämmer i Moskva är han fortfarande en besvärlig skolpojke.

Nu övergår bilderna från den sovjetiska vardagen med sammanställning av personliga skulder (man lånade verkligen av varandra i den här världen) i rubelbelopp som är löjligt låga för oss fyrtio år senare, men inte var det då, nu övergår det till utlandsvistelser, hyra våning, stora belopp i ersättning och enorma summor för filmfinansiering som blir ännu större när de är i italienska lire. Men i Ryssland sitter hustrun och har inga pengar och det är knepigt att hitta pålitligt folk som tar med sig pengar eller säljbara föremål till henne. Enlig otäck sovjetisk praxis hålls yngste sonen som gisslan i Sovjet så man ska ha någon hållhake på Tarkovskij, inte förr­än fadern ligger för döden får Andrej Tarkovskij junior komma till honom i Frankrike.

Tarkovskij själv får hela tiden tillsägelser från Moskva att komma hem för förhandlingar och samtal och aktar sig noga för det. Han blir inbjuden till ryska ambassaden här eller där och bjuder i stället in vederbörande till sig, sannerligen ingen överdriven försiktighet från hans sida; att motspänstiga medborgare med olika metoder tvingades hem till Sovjet var ingen ovanlighet. En viss säkerhet ger det då att han inte åker till beskickningen.

Detta tillsammans med utrop och kategoriska fördömanden av kollegor och andra namngivna. Adrenalinet rinner till. [Jag tänker omedelbart på Tage Erlanders otroliga dagböcker, där han på kvällen skrev av sig sin ilska efter dagens bestyr med mördande omdömen om Anders Österlings hustru Greta och många andra.

Tage skrev dock inte vad jag vet ]”Per Ahlmark är en mycket bra person”. Men Ahlmark är en av de få som Tarkovskij omnämner med värme. Per Ahlmark var ju både styrelseordförande i Filminstitutet och gift med Bibi Andersson, påtänkt för roll hos Tarkovskij.

Tarkovskij för många halsbrytande resonemang om konsten och konstnären, lägger in långa citat alltifrån de gamla kineserna och japanerna fram till våra dagars nobelpristagare. Somligt har kanske bara klistrats in.

Och ett återkommande ältande av att Västerlandet är så materialistiskt medan riktig andlighet finns bara i Ryssland – en åsikt som blir särskilt intensiv hos ryssar utan kunskaper i främmande språk.

En gång träffade min hustru och jag Tarkovskij när han var i Sverige under förberedelserna av Offret. Vi skulle eventuellt tolka under en workshop med unga svenska filmare; den blev inte av och därmed förföll frågan. Det var ett mycket kort möte och vi fick ingen närmare kontakt, men att vi satt och pratade med en sällsynt stark personlighet undgick oss icke.

Man kan få höra cyniska för­läggare säga att även i bristfälliga översättningar går många verk ­ändå fram. Så är det i alla händelser med denna bok, som dessutom inte är avsett som något litterärt verk. Översättningen är valhänt, många vanliga ryska uttryck och ord har missuppfattats och det saknas ­närmare förtrogenhet med sovjetiska förhållanden. Här och där undrar man om avsnitt (eller mera) översatts från engelska.

Men innehållet går fram i alla, ett möte med en rysk man av sin tid som också råkade vara ett geni. I en evig konflikt med tonåriga styvdottern Olga konstaterar han en dag belåtet att han pryglat upp henne ”ordentligt” med hundkopplet: den som vet något om Ryssland blir inte förvånad, inte heller över att inga självförebråelser följer.

– Di som skriver vackra böcker är inte alltid lika vackra som böckerna, sa en gång Sillanpää till Vivica Bandler. Gäller också filmare, förstås. Som Tjechov säger någonstans, ”I Ryssland kan talangen vara varken nykter eller skötsam”.

Staffan Skott

I Gefle Dagblad 30/4 2012
http://gd.se/kultur/boken/1.4661184-i-huvudet-pa-ett-filmgeni

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: