En överkomlig läckerhet: nykokt tunga.

I eftermiddag ska jag koka oxtunga så att lördagsmiddagen blir den delikatess som de flesta aldrig provat. Tunga äts ju som regel kall. Nykokt, varm tunga, gärna med gröna ärtor, som med sin syrlighet står bra till tungan… I Frankrike äter man ju kalvkinder eller kalvhuvud (inte hjärna som är en delikatess även det, senast åt jag hjärna på Aragvi i Sankt Petersburg) och de påminner starkt om tunga. Både i Stockholm och här i Cambridge får man leta ett tag innan man hittar var man kan köpa tunga – här är det Waitrose, en superstore som lagt sig lite högre än Tesco. I Stockholm köpte jag på Hötorgshallen. Det är inte någon dyr delikatess; den jag köpte på annars icke som billiga ansedda Waitrose kostar den 6 pund kilot. Oxtungan ska koka i två och en halv timme. Om skinnet sedan inte lossnar lätt får man koka en stund till. Det är bekvämast att använda kökstång, en sådan som gatukök har för att vända på burgarna. Recepten brukar hävda att man ska lägga i morötter i kastrullen, men jag nöjer mig med lagerblad, lök och några krydd- och vitpepparkorn (eller svarta dito).
Det som blir över kan någon annan dag värmas i mikron, också mycket gott. Hustrun äter av för mig obegriplig anledning med pepparrot, jag äter som den är, eftersom den är rimmad behöver den oftast inte saltas.

Advertisements
  1. #1 av Lisbet på december 9, 2011 - 11:11

    trillade in på din blogg – rolig läsning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: