Kul kommunistkrönika

När lille Alexei Sayle ville gå och se Bambi, som alla de andra barnen i trakten sa mamma Molly nej till Hollywoodprodukten från den stygge Disney. Alexei fraktades över hela Liverpool för att se Eisensteins Alexander Nevskij, en bra film från det kommunistiska Ryssland.

Ty mamma och pappa var moskvatrogna kommunister ända till det bittra slutet 1991. Alexei är född 1952.

Hans bok ”Stalin ate my homework” berättar med mild, kärleksfull och effektfull humor om denna uppväxt där man inte satt på Beatles konsert utan gick med mamma och pappa och såg Röda arméns kör i stället. Pappa var vid järnvägen och man åkte på gratisbiljetter över hela världen, naturligtvis också till kommuniststyrda stater i Östra Europa. I Tjeckoslovakien hamnade man först på en campingplats där man bodde i ett fuktigt  tält i stället för det beställda hotellrummet, men pappa uppsökte kollegor vid tjeckiska järnvägen och efter två nätter på deras semesterhem hamnade familjen på lyxhotell i Prag – partimedlemmar och fackföreningsfolk som de var! En svart Tatra med chaufför och engelsktalande värd tog hand om dem i två veckor och de första attraktionerna man fick se var platsen där tyskarna brände ner byn Lidice som straff för mordet på Heydrich, och platsen där Heydrich mördades, och platsen i Prag där attentatsmännen fångades in.

Ganska dystert, tyckte lille Alexei.

Som gärna hade hetat Stephen eller Bill men var döpt efter Maksim Gorkijs rätta namn, Aleksej Pesjkov.

De små eleganta poängerna droppar med jämna mellanrum. När kommunisttidningen Daily Worker (senare Morning Star) hade en galoppskribent som prickade in en högoddsare i skräckloppet Grand National (66-1) var detta enligt mamma en seger för det korrekta marxist-leninistiska tänkandet.

Och så vidare.

Mamma Molly lever, några och nittio år gammal, och har fördömt boken som ”bara lögner”. Mycket underhållande lögner, i så fall; och jag tror på Vivica Bandlers gamla tes att ”det kan krävas många små lögner för att säga en stor sanning”.

Och vad jag sett av föräldrarna Sayles partikamrater i Sverige, och erfarit vid läsning av deras olika publikationer, för att inte tala om C H Hermanssons tvåbandsverk ”Kommunister”, så ligger nog boken närmare sanningen än vad många skulle tro.

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: