Avrundning av Tambovartiklarna

Apropå de två artiklarna från 1996 om Tambov. Hur kan det se ut där nu? Jag har tyvärr inte varit tillbaka. Men man kan ju jämföra.

År 2006 for jag med som en i kollektivet, i svensk propagandasatsning under ledning av Marianne Hultberg och Christina Johannesson och ambassadör Johan Molander, till städer som Vologda, Jaroslavl, Tjeboksary, Nizjnij Novgorod, några av städerna lite i samma storlek som Tambov, och jag har varit ute i vitryska och ukrainska landsorten, och kört bil mellan finska gränsen och Moskva, ja även från Estland till Moskva över Pskov. Och i Archangelsk och Murmansk har jag gjort strandhugg.

Centrum i sådana städer är ofta lite uppsnyggat. I Nizjnij, som är en miljonstad, var centrum en stor glädjekälla– tills man kom ut några hundra meter från centrum. Välbekant upplevelse: ett hus som i ambitiös broschyr lovprisas för sin obestridligt fina arkitektur är när man ser det i verkligheten på väg att rasa samman. Fast museet över Maksim Gorkijs barndomshem, morfaderns färgerigård, är välskött och omsorgsfullt bevarat.

Det är fart på affärslivet i större landsortsstäder, nåja, allt är relativt. Restauranglivet, som jag redan i Tambov 1896 upplevde vara på väg att utvecklas (när inte elektriciteten var avstängd) är en näring som utvecklats enormt jämfört med sovjetisk tid, något som en resenär konstaterar med belåtenhet. Och vilken rikedom och mångfald i utbudet på menyn, för den som minns sovjetisk tid och principen ”beri tjto dajut”, ta det som finns.

Utanför centrum lever det gamla förfallet inte sällan kvar. Som en svensk ambassadör sa på sovjettiden: Ska du åka till Tula? Ta inte med dig en revolver. – Varför det? – Därför då skjuter du dig.

Vysjnij Volotjok eller Valdaj är av den klassen.

Sen händer det att det plötsligt ligger ett flott hotell bland leriga gränder och sneda plank, som i Vologda. Eller hotellet Osnabrück i Tver. Varför heter hotellet på Saltykov-Sjtjedringatan i Tver ”Osnabrück”? Jo, denna stad är vänort med Tver och det är tyska pengar bakom. De goda Osnabrückarna på besök i Tver var väl inte så förtjusta i hotellen inne i Tver, och det på sin tid förträffliga motellet vid norra infarten gladde oss rysslandsresenärer när det var nytt för fyrtio år sedan, men gläder kanske inte mindre beprövade turister och vänortsrepresentanter. Och för resten, hotellet Beresta i Novgorod är en glädje, om än utanför centrum. Varför det heter Beresta, näver? Jo, därför att i Novgorod har man intressanta åtta- eller niohundraåriga näverstycken bevarade med språkvetenskapligt intressanta fornryska inskrifter. Hoppas det stora och påkostade hotellet inte har kraschat ekonomiskt. Senast jag var där hade den lyxiga inrättningen inte varmvatten. Men lilla kaféet i källaren var utmärkt.

Utanför städerna, på vischan, finns det inte sällan butiker med bättre utbud än på sovjettiden, men fattigdomen på landsbygden är påtaglig. Vardagsfyllerit ser åtminstone ut att vara lindrigare än för tjugo år sedan. Folk som vill forma sitt eget öde och inte ger tappt efter de första fem eller tio smällar de åker på har fått chanser som de inte hade före 1991.

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s