Tambov. Andra och sista rapporten från 1996

Rapport nr 2 & slut från 1996

Hur har man det i Tambov?
 
Den som vuxit upp i en svensk residensstad känner igen en hel del i Tambov. Hit kommer folk från landsbygden för att köpa eller sälja, här är bilisterna hänsynsfullare mot fotgängare och här cyklas det mycket mer än  i huvudstaden. I lokalpolitiken finns det många kontakter över partigränserna. Staden har någon obestridligt begåvad författare och dito konstnär och ytterligare några fria kulturarbetare som också syns i pressen. Alla som är något känner varandra.
 
Mera speciellt ryskt är att politiska idéer och nytänkande kommer med större försening till Tambov än i till exempel till jämnstora Novgorod, som ligger bara sjutton mil från Petersburg med allt vad det innebär, eller till Jekaterinburg borta i Ural, en miljonstad med andra förutsättningar. I de städerna frapperas man direkt vid ankomsten av hur många gator som fått tillbaka de gamla namnen från före sovjettiden. Icke så i Tambov. (Alltså 1996, bara fem år efter Sovjets sammanbrott.)
 
 Den enda gata som på senare år bytt namn är Saccho och Vanzettis gata, som på en del åter blivit Torggatan (Bazarnaja). Annars är det Sovjetgatan, Karl Marx och Engels och Kronstadt och Ernst Thälman för hela slanten, för att inte tala om Robespierre. Nygamla kommunister har makten både i stadsfullmäktige och ”oblastens” duma, och släpper inte någon förrevolutionär djäfvul över bron.
 
Från gatulivet kan noteras till exempel att folk är ju mer välklädda än någonsin; de har väl ofta inte mycket mer i garderoben, men avståndet till väst i klädsel är mindre än någonsin. En intressant detalj under senare år är att man ser nästan inga svårt berusade på gatorna i centrum, detta likaväl i Moskva som i Tambov. Förr var de en vanlig syn.
 
Tiggarna, bortjagade i trettio år av den sovjetiska milisen, kom tillbaka redan på Gorbatjovs tid. De inhemska stackars fattiga gamlingar som tigger gör korstecknet för att beveka de förbipasserande. Runt om i Tambovs centrum sitter eländiga tadzjikiska flyktingkvinnor med barn och sträcker fram händerna. Bland de goda medborgarna i Tambov cirkulerar samma vandringssägner som på andra håll i världen, att tiggarna i själva verket skulle vara stenrika.
 
I den svårartat nedslitna bussparken (bara hälften av alla bussar är ute på gatorna) finns femton begagnade tyska bussar som köptes i fjol – och inte har målats om, så man kan stå vid järnvägsstationen i Tambov och läsa stor reklam för Bajerska sparkassan eller antagligen förträffliga tyska V&V-entrepenörer. Dom skulle för resten inte sakna arbete här.
 
Fungerar demokratin? Ja, det är inget tal om valfusk; mer än att några valfunktionärer i byn Belomestnaja Dvojnja dömts villkorligt för att ha trissat upp siffrorna för valdeltagandet i presidentvalet, för att se duktigare ut. Inget särskilt parti har gynnats, och det behövs inte heller här, där 60% i alla fall röstade på Ziuganov mot Jeltsin i somras.

Det är jordbruksbygd och det är konservativt i stad och på land och alla problem med omställningarna och nyfattigdomen för en del har lett till att man här, som i hela det ”röda bälte” som Tambov hör till, söker sig tillbaka till de gamla riktlinjerna.
 
Ideologiskt är det dock en synnerligen grumlig ”kommunism”. De förhärskande åsikterna var tämligen lurviga redan på Brezjnevs tid, men det syntes inte under det centralt kontrollerade liturgiska partispråket på den tiden.
 
Det är mest synnerligen befogade klagomål på uteblivna pensioner och andra missförhållanden som driver pensionärerna i armarna på mörkmännen. Även bland folk i yngre medelåldern hör man mycket klagomål på ”demokraterna”, som ställt till det med kallt i lägenheterna och utebliven elström och varmvatten.
 
Den tredje oktober höll ryska kommunistpartiet och dess allierade, ”patriotiska blocket” en manifestation till minnet av dem som dödades vid beskjutningen av ”Vita huset” i Moskva 1993. Den överväldigande majoriteten av de några hundra som kom var fattigt klädda, gamla människor. Bredvid röda fanor syntes monarkisternas vitgulsvarta och tsarryska flottans andreasflagg.
 
Lovprisandet av hur bra allt var på sovjettiden blandades med religiösa synpunkter och representanten för Ryska partiet avslutade sina haranger med en besynnerlig antisemitisk avslutning (typiskt för honom, sa kännarna). Efter att ha skällt på ”diverse Neumanns som inte ska bestämma” förklarade han argt att här ska om hundra år fortfarande talas ryska, inte jiddisch. En liten skara närmast tribunen applåderade livligt. (Det har aldrig funnits nämnvärt många judar i Tambovtrakten, för mer än 98 procent står det ”ryss” i passet.)
 
Tambov med sina drygt 300 000 invånare har en dagstidning, Livet i Tambov (Tambovskaja zjizn), som kommer fem dagar i veckan och har en upplaga på 25 000. I själva verket är det fråga om gamla ”Tambovskaja Pravda”, och det är fortfarande mycket sovjetiskt journalistiskt tänkande, med bilder av duktiga arbetare som sköter jobbet bra och undvikande av brännande frågor.
 
Vid treårsjubileet av beskjutningen av ”Vita Huset” i Moskva tog man dock bladet från munnen och skällde  för full hals på Jeltsin. Tidningen kontrolleras av det kommuniststyrda  stadsfullmäktige. Detta ger också ut det periodiska organet, ”Vår röst”, som ombesörjer en sannskyldig smutskastning av de demokratiska krafterna; med ett språkbruk och en stil som inte har någon motsvarighet i de andra tidningarna.
 
Den demokratiska pressen består av veckotidningar, framför allt  ”Staden vid Tsna” (16.000 ex) och ungdomstidningen ”Express-reporter” (9 000 ex), som mycket riktigt har borgmästarämbetet som en av sina grundare. Båda tidningarna är avsevärt mycket piggare än Livet i Tambov; man låter också olika åsikter komma till tals och har rikhaltigt lokalt material.
 
 Sedan finns det också privatägda tidningar som Tambovkuriren (5 400 ex), Tambovs budbärare (23 000),  med relativt lite lokalt material, , och reklam- och prisinformationsblad som Allt för alla  och Vad och för hur mycket?  I den utsträckning man behandlar politiskt material är man på demokraternas sida. Sensationsbladet ”Otjevidets” (Ögonvittnet, 7 000)  hade plötsligt en journalistiskt föredömlig skildring av ”stora bråket”, skriven av chefredaktören,  som var redigare och klarare än någon annan rapportering.
 
Till bilden hör också en ”damtidning”, Tête-à-tête, bilaga till ”Livet i Tambov ”och även den med 26 000 i upplaga. En veckotidning med det förbryllande namnet ”Kvälls-Tambov” har nästan inget lokalt material alls men besynnerliga politiska artiklar i stil med svenska Ny Demokrati; en artikel med påtaglig hets mot folkgrupp (kaukasiska affärsmän i Tambov) var åtalbar enligt svensk lag, antagligen enligt rysk också.
 
Synnerligen sporadiskt förekommande är ”Efterordet” (Posleslovije),  en flammande stridsskrift för de demokratiska idealen, med mycket intressant material, 10 000 i upplaga  och stora ekonomiska svårigheter.
 
Den här brokiga tidningsfloran är av enorm betydelse för den politiska utvecklingen i en stad som Tambov. Även om upplagorna är små kan folk ta del av olika åsikter och uppgifter i brännande frågor. Inte bara i huvudstadspressen från Moskva finns det nu många olika röster och meningar. När den ryska demokratins historia en dag ska skrivas handlar ett av de viktigaste kapitlen om den återuppståndna ryska pressen.
 
Hösten 1996 skriver pressen i Tambov flitigt naturligtvis om de två problem som borgmästaren Koval i samtal med mig framhöll ut som de värsta: energikrisen och den finansiella krisen – i själva verket är det delar av samma problem.
 
På den sovjetiska tiden sa man helt enkelt till om värme och så kom den. I dag ska aktiebolaget Tambovenergo ha betalt, och staden och andra inrättningar har enorma skulder. Alla skäller på Tambovenergo, men en utomstående har ganska svårt att se företaget som så bovaktigt. Tambovenergo måste ju i sin tur betala för bränslet.
 
Tambovs universitet håller hur som helst stängt flera dagar i sträck på grund av mörker, kyla och stillastående datorer och annan apparatur. Det är som sagt kallt i bostäderna och skolorna och på dagis när det kommer en tidig och rejäl rysk köldknäpp i slutet av december. Jag försöker fyra gånger besöka en nyöppnad, ovanligt trevlig restaurang – tre av gångerna är det mörklagt och ingen ström i spisen.
 
Till den ekonomiska krisen hör också en enorm arbetslöshet. En tiondel av oblastens arbetsföra befolkning är registrerad som arbetslös, eftersom kraven på ”registrering” är omständliga är den verkliga siffran mycket högre. På varje ledig plats går det 34 sökande. Traktens traditionella instrument- och verktygstillverkande industri står i stort sett stilla.
 
Efter långa debatter i Oblast-duman säger en deltagare eftertänksamt till mig: – Det slutar hela tiden med att vi måste få så och så mycket från Moskva. Ingen diskuterar hur vi ska få igång den överväldigande del av industrin som står stilla eller går för mindre än halvfart.
 
Detta är ett många arv från sovjettiden: Moskva bestämmer allt, Moskva tar hand om allt, Moskva fördelar det som ska fördelas. Det är ljusår från det svenska kommunala självstyret.
 
En grupp som har det extra besvärligt är de drygt tolvtusen fångarna i Tambov-oblastens fängelser. Fängelset i Tambov är en ruggig inrättning, som ryska fängelser brukar vara, med taggtråd och vakttorn och beväpnade inrikestrupper, inne i staden.
 
 
Fängelseadministrationen har lika ont om pengar som alla andra institutioner och den vanliga formen av finansiering genom fångarnas arbete hos olika företag fungerar inte – mindre än en femtedel av fångarna har sysselsättning.
 
Den vanliga synnerligen torftiga utspisningen är sämre än någonsin och fångarna svälter i ordets bokstavligaste betydelse. De ser inte smör, kött, fisk eller grönsaker på veckor och får i många fall maten lagad över öppen eld utomhus, när strömmen stängts av. När fångarna ska duscha värms vatten med dieselgeneratorer, på natten, och det finns inte de elementäraste läkemedel. TBC-n ökar kraftigt – och med tiden kommer dessa fångar ut i samhället och sprider sjukdomen ytterligare.
 
I själva verket är redan tuberkulosen på otäck frammarsch ute i samhället. Under årets första åtta månader har man bara i staden Tambov registrerat 131 nya fall av tuberkulos, mot 120 under samma period förra året. Antalet icke upptäckta fall är antagligen lika många, ty folk i Ryssland är rädda för röntgenundersökningar. 22 personer har dött i TBC hittills under året.
 
Ett annat växande problem är könssjukdomar. Också här har de våldsamma förändringarna lett till nya problem – även om det var mycket värre på tjugotalet, då förändringarna i samhället varit ännu mera omvälvande.
 
Under årets första sex månader har man vid hud- och könskliniken registrerat 818 fall av syfilis. I snitt är syfilisfallen fem-sexhundra på hundratusen invånare, vilket är en kraftig ökning sedan 1988, då man officiellt registrerade bara 14 fall på hela året. (Frågan är förstås hur pålitlig statistiken var den gången.)
 
För att få perspektiv på frågan påminner chefläkaren vid hud- och könskliniken Irina Letunova om att på nittonhundratjugotalet var syfilisfallen fem gånger så många som nu. Ungdomen står bara för en del av alla könssjukdomarna, men dess andel ökar. I en by ute på lansbygden smittade en femtonårig flicka ner sjutton pojkar, bara två var myndiga och resten tonåringar ”och barn i åldern sju till elva år”.
 
För den som minns det allmänna smusslet med sex  i Ryssland och det officiella sovjetiska pryderiet för bara tio-femton år sedan är Irina Letunovas åsikter intressanta.
 
– Könssjukdomarna blir allt vanligare bland ungdomen, som ofta har ingående kunskaper om sexuallivets detaljer, men inte om dess kultur. Det är hög tid att tala vuxet med barnen om de här frågorna. Inte är det någon glädje med vissa tidningssidor eller de tv-program som vräker floder av pseudoerotik och ibland öppen pornografi över ungdomarna. Livet är naturligtvis spännande i alla sina yttringar, men är det inte bättre om unga pojkar och flickor får känneom om sex från vetenskaplig litteratur, upplysande föredrag och tv-program på en verklig hög kulturell nivå? Under dagens villkor är det meningslöst att försöka hindra ungdomarnas sexuella dragning till varandra, men det är absolut nödvändigt, tycker jag, att upplysa dem om hur  man iakttar elementär försiktighet.
 
Bakom ett sådant uttalande ligger en lika stor rysk revolution som i sovjetkommunismens fall.
 
Trots den allmänna ryska paniken för AIDS verkar sjukdomen inte ha nått Tambovtrakten.
 
En ny företeelse är bombhot. Först var det flera bombhot mot Moskvatåget i augusti, både i Tambov och näraliggande städer. Stationer utrymdes och folk kom inte iväg med andra tåg heller och bombhundar och ingenjörstrupper undersökte tåg och byggnader och inget påträffades.
 
Det hela gjorde intryck på skolungdomen, och under september fortsatte det med många bombhot mot olika skolor i Tambov, ofta framförda i telefon ”av påtagligt unga röster”. Polisen tar mycket allvarligt på saken  och skolungdomen får en dag ledig och några syndare som åkt fast har visats upp i TV, med bedrövade föräldrar. Om ändå allt elände vore på den nivån.
 
Ett belysande exempel på hur de senaste årens förändringar kommer med fördröjning till Tambov och ytterligare fördröjning ut på landsbygden är kyrkans ställning. Redan i slutet av åttiotalet började de troende i Moskva få tillbaka kyrkor som i många år stått stängda eller använts till annat.
 
I Tambov som före revolutionen hade femtio-sextio tusen invånare och 33 kyrkor har en kyrka varit i bruk sedan trettiotalet. En kyrka återlämnades för sex år sedan till de troende, ytterligare tre för tre år sedan. Dessa fem ganska stora kyrkor, som ger staden mycket av dess karaktär, är ALLT som finns kvar (utom en ynklig rest av stadens en gång präktiga katolska kyrka, byggd vid sekelskiftet,  som förlorat sina två torn men ska restaureras). Ingenting är bevarat av den luteranska kyrka som en gång fanns här.
 
Dessutom är de bevarade  kyrkorna bara rester av vad som en gång var fyra praktfulla anläggningar. Underbara klocktorn har rivits. På stadens hembygdsmuseum (som till härom året var inrymd i en av kyrkorna) kan man köpa bilder av all den härlighet som gått förlorad, totalt i onödan. Här i landsortsstaden har vandalismen mot kyrkan alltså varit ännu mycket, mycket värre än i Moskva.
 
Ty vad man än må tycka om den rysk-ortodoxa läran, dess kyrkobyggnader är ofta omistliga.
 
Nå, det var kyrkorna i guvernementsstaden Tambov, numera oblastcentrum. Hurär det då ute på landsbygden?
 
Jo, i lilla Uvarovo nio mil sydost om Tambov finns det 36 000 invånare. 22 000 av dem har i folkomröstning uttalat som sin åsikt att man ska återupprätta den kyrka som finns där. Den har använts som kulturhus men ingen tar illa upp att den blir kyrka, för det finns ett kulturhus till, tvärs över gatan.
 
Mycket riktigt, kupolen och klocktornet finns inte kvar, men en lokal fabrik ställer upp med metall och arbetskraft för att få en kupol på plats. Tack vare att kyrkan varit kulturhus är den torr och användbar. Golven jämnas ut, fönster tas upp på nytt, församlingsprästen fader Polichronij är arbetsledare och själasörjare och liturg och allt på en gång och erkänner att han ibland blir omänskligt trött (men det är nog underbart också).  Man fick tillbaka kyrkan så sent som den 24 december, och på de tretton dagar som var kvar till jul enligt den ortodoxa kalendern lyckades man öppna stora ingången. Hundra kubikmeter jord avlägsnades med hinkar och spadar av frivilliga och med en kompressor tog man på två dygn bort en två decimeter, hundra kvadratmeter tjock betongplatta. ”Nästan hela staden tog del i arbetet.” Och staden fick tillbaka en del av sin identitet.
 
Kort sagt, det som inleddes i Moskva i slutet av åttiotalet skedde i Tambov 1990 och 1993 och ute i lilla Uvarovo 1995.
 
Det är numera ingen nyhet att ett av de värsta arven från Sovjettiden är exempellöst svåra miljöproblem. En sammanfattande rubrik i moskvapressen om förhållandena lyder i september 1996 löd ”Man får inte leva under sådana förhållanden men vi gör det ändå”.
 
I Tambov genomförde man i maj-juni en kampanj i Tambov och andra städer i trakten, under parollen ”Ren luft.” Dammkoncentrationen övestiger i stort sett överallt hälsonormen och det med råge. Fyra femtedelar av av alla luftprov i centrum av Tambov visade värden för koväteoxid och ”dioxid azota” som översteg normen.
 
Ett av Tambovs viktigaste företag är färgfabriken ”Pigment”, som för övrigt klarar krisen hyggligt. Tyvärr har företaget naturligtvs grävt ner gifttunnor och på annat sätt förstört marken på stora områden, klagar miljövårdare, bland dem läkare.
 
Från djurlivet i trakten kan rapporteras ett exotiskt inslag i vardagen. Boskapsstölderna har blivit uppseendeväckande vanliga, mer än femhundra fall under årets första åtta månader. Nej, det är inga cowboys som rider iväg med hjordar av långhornade kritter. Mest är det späd- och smågrisar som langas upp i stora mängder på lastbilar, men från byn Novotomnikovo for faktiskt fula skurkar iväg med fem rashästar (blev man inte hängd för sånt i Vilda västern?). En vakt bands. Tre hingstar har återfunnits.
 
Det stjäls också friskt av spannmål ute på landsbygden. Och förklaringen till allt stjälande är enkel: bevakningen är slapp och framför allt är jordbruken sämst av alla på att betala ut lönerna. – Det finns kolchozer och sovchozer där man inte betalat ut löner på två-tre år. Klart att folk stjäl, säger chefsagronomen V M Kuznetsov resignerat.
 
Det är alltå nervöst att vara tamboskap i Tambovoblasten. Hur är det med den vilda faunan i detta ”län” om 34 300 kvadratkilometer (svenskt landskap:???), varav 70 % är uppodlade?
 
Älgstammen är synnerligen fåtalig, jämfört med svenska förhållanden, och har under 1992-95 gått ner från 1 361 till 723 (exaktheten i siffrorna är imponerande här som för andra arter). Vildsvinen har minskat från 1 308 till 671, orsaken kan nog spåras i en ökning för vargstammen från 41 till 68, 1995-96 har den dessutom ökat trefaldigt! Det finns 193 hjortar, 1 162 rådjur. Bäver är det gott om, 1 416, medan det bara finns 15 minkar, tjädrarna är 185 och orrarna 400.
 
 

Annonser
  1. #1 av Emerita Hofer på maj 21, 2017 - 14:25

    generic norgestrel and ethinyl estradiol tablets desogen generic brands buy levonorgestrel ethinyl estradiol desogen is there a generic generic drospirenone/ethinyl estradiol 3/0.03mg getting pregnant after taking desogen levonorgestrel compared to desog

  2. #2 av Despina Humm på juni 8, 2017 - 16:29

    nombre de usuario para bbm

  3. #3 av Poker online på juni 10, 2017 - 13:56

    Among the finest to note I’m many new to be able to running a blog Tambov. Andra och sista rapporten från 1996 | Staffan Skott and certainly savored you’re website. Almost definitely I’m planning to save your blog post . You will get outstanding content. All the best with regard to expressing with us your web site web site. Poker online http://www.feraripoker.org/

  4. #4 av Script Togel Online Free på juni 10, 2017 - 14:44

    Do you have any video of that? Tambov. Andra och sista rapporten från 1996 | Staffan Skott I’d care to find out some additional information. and you can read my article about Script Togel Online Free http://dewi4d.org/

  5. #5 av Pasang Togel Online Murah på juni 10, 2017 - 14:50

    Hi there, I read your Tambov. Andra och sista rapporten från 1996 | Staffan Skott blogs daily. Your humoristic style is witty, keep it up! Pasang Togel Online Murah http://dewi4d.org/

  6. #6 av Hal Te på juni 14, 2017 - 09:31

    Cerrajeros Alicante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: