Tambov: en rysk landsortsstad 1996


 Jag har inte bloggat på länge. Här en femton år gammal artikel efter utlandsresa finansierad av den tidning där jag då var anställd. Många fina fotografier. Den kom aldrig i tidningen.

 

Det eviga Ryssland lever i Tambov

 

Det kunde ha varit  till Tambov för hundrafemtio år sedan som Gogols litterära hjältar kom, i ”Revisorn” eller ”Döda själar”; och nog finns det mesta av bakgrunden till hans verk kvar i dag, fem år efter sovjetkommunismens fall. De oskyldiga fall av korruption, polisövervåld och fiffel i handeln som Gogol beskriver är dessutom ingenting jämfört med i dag. Förändringarna under och efter sovjettiden har varit enorma. Ändå lever det eviga Ryssland.

 

Man kan gå länge omkring i Tambovs centrum och känna det som om någon av den ryska litteraturens landsortshjältar är på väg runt hörnet, någon av bröderna Karamazov eller Tjitjikov själv. Centrum är ganska väl bevarat och skonat, varken kriget eller de storhetsvansinniga sovjetiska nybyggnadsplanerna nådde Tambov.

 

I affärskvarteren möter man mest tvåvåningshus och en och annan större byggnad, enstaka pärlor av rysk landsortsjugend med snirkliga fönster piggar upp bilden, och den sporadiska stalinarkitekturen är av måttliga dimensioner och stör inte bilden. Förfallet, vanvården, då? Tja, när man tagit sig hundrafyrtiomil in i Ryssland är man avtrubbad.

 

 Jo, det finns också ansenliga, moderna och trista byggnader om åtta-tio våningar, men de ligger i utkanten av centrum, och framför allt domineras stadens inre del av traditionella r låga yska timmerstugor med tillhörande grön täppa och gård, precis som ute på landet. Det var sådana väldiga kvarter som en gång fick spydiga Petersburgsbor att kalla Moskva ”en stor by”, och här finns träkåkarna kvar, som ett enormt, ojämnt bälte runt stadskärnan.

 

Att bo i ett litet ryskt trähus har sina för- och nackdelar, och under de veckor kring skiftet september-oktober som jag bodde i Tambov avundades vi alla stugbefolkningen en viktig detalj: samtidigt som de ryska stugorna som regel inte är anslutna till vattenförsörjningen är de inte heller beroende av de stora kommunala värmecentralerna. En del av det sovjetiska arvet är att värmen i hyreshus och hotell slås på efter almanackan, inte efter klimatet..

 

Även om det är fyra till sex minusgrader på natten,dygn efter dygn, i slutet av september kommer det ingen värme förrän den femtonde oktober, och därmed basta. I själva verket har större delen av staden inte ens haft varmvatten i kranarna sedan våren; välkända problem för sovjetisk befolkning sedan många decennier.

 

Så när man kom hem till någon i en rysk stuga gottar man sig åt den goda värmen och drar sig i det längsta för att gå hem till den utkylda våningen eller hotellrummet (ett hotellrum där nästan hela ytterväggen är fönster blir MYCKET kallt under en rysk köldknäpp, hade jag inte haft långkalsonger med mig hade jag åkt hem direkt).

 

Tambov med sina 300 000 invånare är  en  residensstad för sitt län, Tambov-”oblasten” med 1 500 000 invånare. Detta är jordbruksbygd med stora spannmålsskördar; mitt i Tambov står som en väldig modern katedral en silos- och kvarnanläggning från början av femtiotalet.

 

Ännu märkvärdigare än den tämligen välbevarade ryska landsortsarkitekturen är den väldiga marknaden i Tambov, stor som tio fotbollsplaner (jag har stegat och mätt och kontrollerat med bilens trippmätare). Dit kommer folk från hela ”oblasten”, i bilar och abonnerade bussar, och där handlar man med vad som helst: jeans, pälsar och alla andra sorters plagg, parfymerivaror och livsmedel av alla de slag,  för att inte tala om levande husdjur. I omfattning och omsättning slår  marknaden i Tambov garanterat den legendariska basaren i Marrakech, flera gånger om.

 

Det som en gång var en måttfull ”kolchoz-marknad”, där man mest sålde livsmedel från jordbruken och de privata jordlotterna, har utvecklats till den dominerande delen av näringslivet i Tambov. Det är trångt, det är livligt, man knäpper för säkerhets skull igen jackan om plånboken, runtomkring glänser blänkande nyrikedom och luddig fattigdom om vartannat.

 

Inne i den del som traditionellt är under tak ligger köttet som vanligt framme för alla att klämma och känna på, duvor flaxar omkring , kuschade hundar slinker lystna omkring och en svensk hälsovårdsnämnd på studiebesök skulle få bäras ut med fötterna före; det är kort sagt som vanligt på en rysk ”kolchoz-marknad”.

 

Om ni tror att det fuskas på en rysk marknad tror ni precis vad ryska folket tror.  Det fuskas med hygienen, man torkar inte av vågarna mellan olika kött- och fiskbitar (tanken på att ha papper på vågen ar inte dykt upp för vare sig polisen eller torghandlarna.) Fallen av falskvägning är många, rapporteras det från grannstaden Kozlov-Mitjurinsk, där polisen nyligen gjorde razzia – man fann lättade vikter och felaktiga vågar och det mest remarkabla var en försäljare som hade borrat 17 hål i en vikt och fyllt dem med bröd eller jord.

 

Det märkliga med hela marknaden är att numera är allt billigare där än i vanliga affärer, säger tambovborna, förr var det ju tvärtom. Det märkliga med hela denna enorma marknad är förstås hur tydligt den visar vad som hände när det gamla sovjetsystemet föll. Till och med den tämligen fattiga ryska befolkningen har behov av en handel av sådan omfattning att det underutvecklade gamla sovjetiska nätet av butiker och annan infrastruktur inte räcker till, inte på långa långa långa vägar, för den handel som äntligen kommit till stånd.

 

Och då improviserar det ryska folket, för det är vad det ryska folket har varit tvunget att göra i sju årtionden. Ett land med kärnvapen, interkontinentala raketer och astronauter i pendeltrafik till rymden sedantrettiofem år är, när civilbefolkningens vardagsbehov ska tillfredsställas, hänvisad i stort sett till samma möjligheter som u-landet Marocko.

 

Det är mycket annat som är besynnerligt. Fabrikerna står stilla eller arbetar för halvfart, arbetslösheten är enorm, genomsnittsinkomsten är 494 tusen rubel (650 kronor), folk får inte ens ut sina futtiga löner och pensioner, utan 231,7 miljarder rubel i löner är outbetalda i oblasten, och pensionerna är minst en, ibland två månader försenade. I själva verket har en fjärdedel av befolkningen i hela Ryska federationen inte fått ut sina löner på länge. Ändå frodas marknaden och utbudet av varor i de vanliga butikerna är minst sagt rikligt. Till stor del handlar det om kvalitetsvaror från väst. De undermåliga produkter av sovjetisk typ som ryssarna förr var hänvisade till förut syns nästan inte till, bara sådana ryska varor som är av lika god kvalitet som importen får avsättning.

 

Hur det hela egentligen går runt är varken jag eller kvalificerade nationalekonomer i stånd att förklara; men nationalekonomer är ju för all del bäst på att i efterhand och under raffinerade former förklara varför det inte gick som de hade förutsatt. Nyktert räknat borde den ryska ekonomin gå i kvav i morgon dag, rättare sagt det redan inträffade skeppsbrottet borde ta ut sin rätt.

 

Och ryssarna har som sagt sedan urminnes tider lärt sig att improvisera där välorganiserade västeuropeer skulle ha brutit samman för länge sedan.

 

Näringslivet i Tambov frodas alltså och blomstrar, alla verklighetsinvändningar till trots. Det är en följd av sovjetsystemets fall. En annan följd av ”händelserna i augusti 1991”, som övervintrande kommunister säger, är att det finns en livlig, innehållsrik och spännande tidningspress. Under mina veckor i Tambov träffade jag en massa trevliga och välinformerade människor, men jag kunde nästan ha nöjt mig med att sitta på hotellrummet och läsa Tambov-tidningar. Den gamla sterila och på innehåll tomma sovjetpressen har gett plats åt uppriktighet, öppenhet, avslöjanden och information.

 

Vad händer i kommunalpolitiken, hur är det med korruptionen, hälsan (inklusive veneriska sjukdomar), brottsligheten, arbetslösheten? Den brokiga Tambov-pressen ger besked så en gammal rysslandsresenär blir alldeles överväldigad.

 

Mest uppseendeväckande under sensommaren och hösten har varit polisskandalerna.

 

Den politiska bakgrunden är att Tambovtrakten tillhör det s k röda bältet. Här röstade 60 procent på den nygamle kommunisten Ziuganov i presidentvalet, här sopade kommunisterna rent i valet till kommunfullmäktige och fick 13 av 15 platser, med en f d överstelöjtnant i gamla KGB som ledare. I fjol höst hissade man grundlagsvidrigt den röda fanan över kommunfullmäktiges (stadsdumans) hus, en uppseendeväckande handling som lockade hit många korrespondenter på visit. Ett år senare bryr sig ingen om den röda fanan när den återantagna gamla ryska trikoloren vajar överallt annars, inklusive bredvid den pampiga Leninstatyn (!).

 

De framstegsvänliga demokraterna (”dem-y”, ”dem-erna”,  kallas de föraktfullt av motståndarna) har ett trumfkort i den unge borgmästaren Valerij Koval. Han har valts på personliga meriter, som fallet  brukar vara med det nya Rysslands guvernörer och borgmästare, och utmärker sig inte bara för demokratiska åsikter och administrativa talanger utan också för ”patologisk hederlighet”, säger man.

 

Han bor till exempel efter flera år i ämbetet kvar i sin gamla torftiga tvårumslägenhet. Högste polischefen i Tambovtrakten, general Putjnin, har skriftligen lovprisat honom för hans aktiva insatser mot korruption i administration och polismakten.

 

En annan, lägre polischef, överstelöjtnanten Dzjurajev, har emellertid kommit på rejäl kollisionskurs med stadens administration och borgmästare Koval. Dzjurajev byggde häromåret en uppseendeväckande flott villa på Voronezjgatan i stadens utkanter. Frågan var emellertid om stadsplanen hade följts, för att inte tala om villkoren för statliga lån.

 

En kommission for ut för att inspektera fastigheten, men då infann sig  också en av Dzjurajev utsänd polispatrull om fem man och arresterade den officiella kommissionen, som sedan förhördes hos polisen i tre timmar. Patrullen gav sig också iväg för att arrestera stadsarkitekten Olga Bystrozorova. Den ”späda kvinnan” (ordagrant citat ur ryska pressen)  gjorde emellertid skäl för efternamnet (”snabb-blickande”) och räddade sig in på borgmästarämbetet, vars egna poliser försvarade henne mot överstelöjtnanten Dzjurajevs mannar.

 

Reagerade inte någon i Moskva mot detta?  undrar nu den svenska läsaren. Jodå. Tidningen Rossijskaja gazeta i huvudstaden tryckte den 9 september en stor artikel om den uppseendeväckande kommunalpolitiken i Tambov.

 

Icke ett nummer av Rossijskaja gazeta för den 9/9 nådde emellertid kiosker eller prenumeranter i Tambovoblasten!

 

”Någon” konfiskerade hela sändningen. (En tidning i Tambov har sedan tryckt av hela artikeln.)

 

Den bålde polisöverstelöjtnanten Dzjurajev har bedrivit mycken annan  egenartad kommunalpolitik, bland annat fick han en universitetsrektor avsatt efter en mutanklagelse som enligt många var en provokation med falsifikat; den nye rektorn är mycket riktigt en nära vän till Dzjurajev och handledare för dennes doktorandstudier (!).

 

Folk som på något vis gjort sig misshagliga för polisen plockas över huvud taget in i häktet på några dagar,  fruktan för det förfärliga tillståndet i dessa lokaler är sådan att detta fungerar som avskräckande medel för övriga.

 

Chefen för administrationen i en av de tre räjongena i Tambov, f d arméöversten Eduard Nemtsov, är en tuffing. Medan många andra givit upp efter Dzjurajevs maffiametoder ler Nemtsov tv-publiken i ansiktet och frågar hur en hög polischef i två år kan offentligen anklaga honom för flera mord, utan att göra något åt saken.

 

Dzjurajev samlar helt enkelt ihop fakta om alla viktiga personer i Tambov för att vid behov utnyttja dessa fakta i vanställt skick, säger folket kring borgmästaren Valerij Koval. Men mot Koval själv har han inte fått ihop något. Därför lät han den 3 september i år arrestera borgmästarens son Maksim ”för narkotikainnehav”. En ung obekant dam som ska ha lämnat ett halvt gram opium är spårlöst försvunnen och Dzjurajev har till slut kommit åt borgmästaren. Pojken släpptes efter tre dar på grund av olagligheter i arresteringen och sändes klokt  nog utomlands för studier..

 

Vad handlar nu allt detta om? Bortsett från att borgmästarn ställer upp till omval i december och motståndarna vill kompromettera honom.

 

Tja, den där villan som Dzjurajev inte ville ha inspekterad är enligt officiella papper värd 110 miljoner rubel ”i 93 års priser”. Lönen för en rysk polischef i landsorten räcker inte på långa, långa vägar till detta. Varifrån tror ni att Dzjurajev fått de pengarna?

 

Nikolaj Gogol berättade redan för hundrafemtio år sedan i ”Revisorn” hur polischefen tog sig förmåner på marknaden i sin stad. Det är bara det att i dag är som sagt näringslivet mycket, mycket större än på Gogols tid. Man kan mjölka ut mycket, mycket mer. Det ironiska är att Dzjurajev är chef för en nyinrättad avdelning för bekämpande av organiserad brottslighet. En allmän åsikt i Tambor är at han i själva verket fraterniserar med den organiserade brottsligheten.

 

Många i själva polisorganisationen vill ha Dzjurajev sparkad. Listan på hans övergrepp är enorm. Att han har gått ut i massmedia och med asiatisk yvighet har i själva verket bara skadat hans egen sak. Inte ens i det av kommunisterna styrda Tambov är det bra att ha utnyttjat sin tjänsteställning för att motverka Jeltsins anhängare i valet, när nu Jeltsin vunnit.

 

Efter ett antal uppseendeväckande presskonferenser  med Dzjurajev, borgmästaren och andra höjdare lade i slutet av september både polisen och borgmästarämbetet locket på och utfäste sig offentliggen att inte säga något mer i saken, för att få lugn och arbetsro i staden. Förklarade de.

 

I själva verket var det höga instanser i Moskva som sagt till om saken, fast  det var ingen som skrev. Borgmästaren har sina förbindelser i regeringskretsarna och polisen har förstås sina kontakter. Vid det här laget pågick den viktigaste drabbningen femtio mil bort, i huvudstaden.

 

Tipset är att Dzjurajev får gå. Han har varit oklok och blottat sig och komprometterar hela polisväsendet. Det är inte alls bra för en polischef som general Putjnin med denna uppståndelse.

 

Ty om Dzurajev har en flott villa (”kottedzj”, heter det på modern ryska) i utkanterna av staden har i själva verket general Putjnin ett mycket, mycket flottare, också nybyggt hus inne i centrum. Och ”alla vet” att han har en svindyr Mercedes (600). Samme Putjnin som i officiella skrivelser lovprisat borgmästaren för dennes kamp mot korruptionen i poliskåren.(Det hela påminner om en replik i Gogols ”Revisorn” från högste polischefen till en underordnad: – Du tar större mutor än du har grad för.)

 

Jag frågade en tambovjournalist som skrivit alldeles oförblommerat om Dzjurajev om han inte skulle skriva om general Putjnin också. Kollegan log öppenhjärtigt och svarade: – Nä. Jag vill ha livet kvar.

 

Och när jag tänkte fotografera general Putjnins hus hindrade mina ryska vänner mig handgripligen och påpekade att det nog fanns vakter där som höll noggrann utkik.

 

För en svensk är det naturligtvis remarkabelt att de två polischeferna inte ett ögonblick drar sig för att  med vräkiga husbyggen demonstrera husbyggen som alla vet inte kunnat finansieras på hederligt sätt.

 

En slutsats är att de andra polischeferna sköter sina traditionellt ryska affärer ”snyggt”, som det heter, och inte ställer till det för sig som Dzjurajev. Han är från Uzbekistan om det inte är Tadzjikistan och har yviga vanor som inte passar i det lugna Tambov. I de asiatiska trakterna kan man slänga ur sig anklagelser till höger och vänster, det hör till kulturen, men anklagar man i Tambov en hög kommunaltjänsteman för flera mord (!) och kan sedan inte bura in honom, då ligger man illa till hos sina chefer.

 

Tipset är därför att överstelöjtnant Dzjurajevs tid vid köttgrytorna är förbi medan de andra polischeferna kommer att fortsätta att frodas. De har ju  beskydd i Moskva – en stad där korruptionen för övrigt är sådan att Tambov vid jämförelse framstår som en idyll. (Det var i själva verket Gogols lilla stad i ”Revisorn” också, i jämförelse med verkligheten på den tiden.)

(Han förflyttades till en annan landsortsstad och mer vet jag inte.)

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s