Apropå Elizabeth Taylor och en av hennes bästa filmer

Titeln Katt på hett plåttak har antagligen ett ursprung hos ett olyckligt och otrevligt men geni från staden Nezjin i Ukraina.

 

”Katt på hett plåttak”, Cat on a hot tin roof, är en sån där utmärkt
titel som med sin absurditet fastnar i minnet. Möjligen har titeln det
lilla felet att man inte riktigt förstår exakt hur den hänger ihop med
kattan i pjäsen, hon som går omkring kättjefull och otillfredsställd.

Bilden är kanske för raffinerad.

Och varifrån kommer idén med en katta på ett alltför varmt tak?
Pjäsen, som hade premiär för i mitten på nittonhundrataletdyker då och då upp
igen, framför allt i filmversionen, där Elizabeth Taylor med sin
utstrålning kompenserade allt det som inte gick att antyda ens så pass
mycket som man gjort på scenen. Kattans problem var att maken inte ville.

När den fantastiske succéförfattaren Tennessee Williams till slut dog
1983 var klimatet ett annat och allt kunde berättas i tryck.

Hur var det nu med katten och det heta taket? Där den hoppade omkring?

Vad jag kan förstå har ingen intresserat sig på allvar för uttrycket. Det
är ju lite besynnerligt – hur ofta händer det att kissemissar hamnar på
tak som är så heta att de hoppar hela tiden?

Jag har i år haft anledning att för fjärde om det inte är femte gången
läsa om en av de bästa och roligaste och mest tankeväckande böcker om
litteratur som jag vet, nämligen Vladimir Nabokovs lilla skrift om Gogol.
Boken skrevs faktiskt på engelska och utgick från de föreläsningar som
Nabokov höll vid ett amerikanskt universitet. Där fick den landsflyktige
esteten, den ryska emigrationens främsta unga namn, för första gången i
sitt liv en hygglig och regelbunden inkomst. Senare gjorde ”Lolita” honom
rik och oberoende.

Boken om Gogol har nu i de yttersta av tider översatts till ryska.

Boken är kanske till inte så mycket för litteraturvetare som för
författare som vet vad litteratur är.

Hur var det nu med katt på hett plåttak?

Jo, det olyckliga och rätt läskiga geniet Gogol hade en trist inställning
till djur. Där han gick på promenad i Schweiz slog han ihjäl alla ödlor
han såg med den tjocka knoppen på sin käpp. Som liten ströp han en gång
en hungrig och rädd katt bara för att dess mjukhet äcklade honom.

Och lyssna nu: en kväll berättade han för nationalskalden Pusjkin att det
roligaste han någonsin sett i sitt liv var hur en hankatt tog sig fram
med krampaktiga språng över ett rött, hett tak på ett hus i brand.
Det säger för resten något om Gogol.

Jag vet inte hur många skildringar det finns i litteraturen av katter på
tak som är för heta för att man ska kunna gå på dem. Jag satsar en
Mårbackadollar på att världsdramatikern Tennessee Williams hade läst
boken om mannen som skrev världens bästa pjäs (”Revizor”); yrkesfolk
brukar vara intresserade av vad kollegerna har att berätta om gamla
kolleger och deras yrkesknep. Nabokovs bok om Gogol kom 1944, Cat on a
hot tin roof tio år senare.

Sedan är det som alltid frågan huruvida han gjorde det medvetet eller
omedvetet.

Advertisements
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: